Katthotellet vid kusten

Katthotellet vid kusten av Jessika Devert handlar om Jonna som är på en ganska svår plats i livet och just blivit vräkt från sin drömlägenhet lägenhet i Majorna. Den hon trodde var hennes livs kärlek lurade henne på pengar och lämnade henne sedan, utblottad och nu också hemlös. Som om det inte vore nog blir hon av med sitt jobb och nu återstår inget annat än att flytta in hos sin mamma. Eller förresten, det är inte ens en möjlighet. Mamman har en pyttelägenhet och Jonna har fyra katter. Syskonen är inte ens någon idé att fråga. Istället bestämmer hon sig för att kontakta sin farfar, som är den enda övriga släkting som finns i livet. De känner inte varandra, men nöden har ingen lag.

Så kommer det sig att Jonna flyttar in i sin farfars lilla gäststuga på Räkholmen. Sin katthatande farfar och därför ha Jonna fullt upp med att försöka dölja hur många katter hon har. Relationen mellan den äldre och den yngre är från början i princip obefintlig, men de hittar en slags gemenskap och börjar äta middag tillsammans i det stora huset. Det visar sig snart att Jonna är väldigt lik sin döda farmor Tuli både till utseende och sätt, vilket gör att hon tillför mer än hon inser till sin farfars nu ganska tomma liv. Just förhållandet mellan Jonna och hennes farfar Lars-Erik är kanske det jag tycker mest om med boken. Och katterna. Jag gillar katterna. Det gör Jonna också och hon drömmer om att starta ett Katthotell på sin farfars tomt. Det är bara den lilla detaljen att han tycker att katter är bland det värsta som finns.

Jonna gör sig hemmastad på den lilla ön och blir vän med frisören Patricia (vars salong lite ologiskt heter Lilians lockar) och Esmin, som hjälper Lars-Erik med verandan. I gänget finns också Maja som jobbar på ICA och tillsammans bildar de en gemenskap som Jonna trivs med. Kanske är det inte så illa att lämna Majorna ändå och kanske finns det hopp om ett nytt, ganska bra liv trots allt.

Jag tycker mycket om Katthotellet vid kusten och är glad att jag läste den, trots att jag var lite svalt inställd till Deverts förra bok Dagboken jag aldrig skrev. Den svåra tvåan blev alltså bra mycket bättre än debuten och jag hoppas på fler böcker, gärna sådana som utspelar sig i Göteborg. Räkholmen funkar också förresten. Jag gillar Jonna och de andra som bor där.