Som många andra minns jag exakt vad jag gjorde när nyheten om attackerna mot World Trade Center och andra mål i USA nådde mig. Jag var på väg från jobbet på Hisingen, till Majorna där jag bodde och satt i en kollegas bil. Radion var på och vi lyssnade med ett halvt öra. Så kom nyhetssändningen och vi tystnade. Vad var det egentligen de sa? Var det nyheter eller var det en parodi? Chocken över vad som hänt och de ofattbara bilderna som vi senare fick se.
Vad skriver man om en händelse som påverkat världen i tjugo år och med säkerhet kommer att påverka den många år till? Som bokbloggare är det naturligt att undersöka böckernas värld. Dessutom tillhör jag inte de drabbade. Jag miste ingen i attackerna, jag stoppas inte i tullen, ingen ser på mig som en potentiell terrorist.
Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid handlar om den unge pakistaniern Changez från Lahore, som studerat vid Princeton, får ett toppjobb, men krackelerar efter 9/11. Boken är ett samtal mellan Changez och en amerikansk man och vi får veta hur Changez liv förändrades helt när världen började se honom som extremist. När någon från Pakistan automatiskt sågs som ett potentiellt hot. En mycket bra och mycket gripande bok.
Paradisträdgården av Amy Waldman handlar om en tävling där konstnärer bjuds in för att göra ett minnesmonument över hedra de som dog i attentatet 9/11. Konstnärer bjuds in och de skickar alla anonymt sina förslag. Juryn som ska ta beslutet består av en rad konstnärer, men också av en representant för de anhöriga, Claire, som miste sin man i attacken. Till slut står det mellan två bidrag. Claire älskar det ena bidraget, en vacker trädgård med murar kring, och lyckas få juryn med sig. När konstnären visar sig heta Mohammed Khan blir det problematisk, även om han är född och uppvuxen i USA.
En bit av mig fattas av David Levithan inleds på morgonen den 9 september 2001 i New York. Claire, Peter och Jasper känner inte varandra speciellt väl, men under det närmaste dygnet kommer de att uppleva saker tillsammans som gör att de kommer varandra nära. En bok om hur några människor drabbas av 9/11 och vad det gör med dem.
Vår älskade av Kamila Shamsie berättar också den om hur muslimer världen över påverkades av 9/11, trots att de befann sig långt borta från händelsernas centrum. Dels handlar den om hur svårt det blivit att som muslim komma in i USA och dels om hur radikaliseringen växer när man ses som terrorist.
Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer handlar om Oskar Schnell, nio år på pappret, men väldigt lillgammal, som mister sin far i attacken och samma dag ringde han flera gånger hem och lämnade meddelanden. Oskar hörde det sista, men svarade inte. Två år senare hittar han ett kuvert med en nyckel i och ordet/namnet Black på och bestämmer sig för att söka upp alla som heter Black i New York.
Och så några böcker jag skulle vilja läsa:
Kejsarens barn av Claire Messud som handlar om livet i New York före och efter attacken.
Falling man av Don Delillo som utspelar sig i New York under 9/11 och därefter.
Döda dem alla av Salim Bachi en fiktiv berättelse om en av männen som fick uppdraget att köra planen rakt in i World Trade Center.
The Lake Shore Limited av Sue Miller om en kvinna som mister sin pojkvän i attacken, en pojkvän som hon tänkt göra slut med och inte längre älskar. Hur sörjer man då?
Paradisträdgården tyckte jag var väldigt intressant! De andra tre har jag funderat på att läsa. Det är verkligen ett före och ett efter.
Själv satt jag på ett flygplan mellan Sverige och Spanien när det hände. Att landa i Spanien, att försöka förstå vad som hänt (på TVn på hotellet pratade de om tredje världskriget) var bisarrt. När vi skulle flyga hem några dagar senare var det noll säkerhetskontroll i Spanien, medan på Arlanda var det fullt pådrag.
Att flyga just då måste varit extra obehagligt! Rekommenderar nog Mohsin Hamads bok mest, det är en favorit.
Ja, den här dagen kommer jag aldrig glömma, och inte heller 11 september 2003.
Kejsarens barn är jag väldigt sugen på att läsa! Får nog knuffa upp den några steg på att läsa-listan.
Hade helt glömt av Kejsarens barn, men nej 11 september 2003 går inte att glömma. Undrar ofta hur det hade blivit om Lindh fått leva.