Sista dagen på årets Bokmässa inleds för min del med ett samtal mellan Elaf Ali och Frida Boisen, modererat av Patrik Lundberg. Ett samtal med fäder i centrum och minnen, massor av minnen som inte sällan är smärtsamma att tala om.
Elaf Alis bok Vem har sagt något om kärlek? är en av årets bästa bok skriven för unga läsare, men Frida Boisens självbiografiska böcker har jag faktiskt inte läst. Ännu. Seminariet inleds med att Boisen läser prologen till senaste boken Du är inte längre min dotter om hur en far bokstavligen förskjuter sin dotter. En stängd dörr, ett hem som inte längre finns. Även Elaf Ali läser prologen i sin bok och den handlar om matteläxan, men också om ett telefonsamtal som förändrar allt. Att en okänd ringer är inte okej för Elafs pappa.
Som Patrik Lundberg påpekar är det verkligen inte så att många som är med om något liknande skriver böcker om det och självklart är det viktigt att berättelser som dessa når läsare. Boisen hade nästan förträngt sin pappas roll i hennes uppväxt och det var dottern som provocerades av att hon förlåtit sin pappa. Boken är en uppgörelse med en förälder. För Elaf Ali handlar det om att hon tröttnat på att så många försökt göra partipolitik av hedersförtryck och att hon, som nu har sin pappa vid sin sida, behöver berätta sin historia. Nu är det inte bara hon som berättar, utan även hennes föräldrar. Det är inte så lätt att en pappa som utsätter sin dotter för hedersförtryck är en genomond person. Boisen håller med om att det faktiskt får att älska en pappa, trots de hemska sidorna.
Nyanser är viktiga och försvinner så ofta i vårt samhälle. Hur kan det bli så att man som förälder förtycker eller slår sitt barn? Ingen förälder kan väl vilja det? Som barn är du extra utsatt då du inte kryar någonstans att ta vägen. Hur ska ett barn våga berätta? Vad händer om hen berättar? Att bli sviken av sin förälder är fruktansvärt, för det är någon du älskar.
Elaf Alis liv var som värst på gymnasiet. Det var första gången hon på allvar funderade på att rymma. Att gömma sig för sin pappa och allt förtryck. Innan Fadime mördades trodde hon att hedersförtryck slutar när någon blir vuxen, men då insåg hon att det kunde fortsätta hela livet.
Mycket grundades i att Elaf Alis pappa inte hade någon plats i det svenska samhället. Han fick inget jobb och mycket av det han trodde skulle hända i det svenska samhället var fördomar. En väg mot förändring var att Ali hjälpte sin pappa att integreras och förklarade att det som kunde hända i Irak om en tjej hade shorts på sig inte skulle hända i Sverige. Hennes tio år yngre syster har fått en helt annan frihet och ett helt annat liv. Hon har förlåtit sin pappa, men accepterar absolut inte det han gjort. Nu har de en bra relation och Elaf Alis pappa har förlorat både vänner och släktingar för att han nu ser på ett annat sätt på sina döttrars rättigheter.
Att skriva roman och att skriva tidningstexter är olika saker och båda författarna lyfter sina redaktörer som otroligt viktiga personer för böckernas framkomst. Intressant ändå hur många journalister som senare också skriver böcker. Vill du se samtalet finns det på Bokmässan Play här.