Pengar på fickan av danska Asta Olivia Nordenhof är en riktig snackis som tilldelades Per Olov Enquists pris 2020 och dessutom nominerats till Nordiska rådets litteraturpris 2021. När jag fokuserade på nordisk litteratur i september (även om det gick lite sådär) var det självklart att läsa just den här boken. Jag vet inte vad jag förväntade mig, men var överraskad över det jag läste. Lite fick jag samma känsla som när jag läste Josefin Klougarts debut för många år sedan, att det var snyggt men inte så mycket mer. Samtidigt är det något hos huvudpersonerna som gör att jag fastnar.
Pengar på fickan utspelar sig på 80-talet och handlar om Maggie och Kurt. Ett par vars kärlek, om man ens kan kalla det så, är destruktiv och våldsam. Kanske handlar det mest om dottern Sofie, vars liv självklart påverkats av föräldrarna. I bakgrunden finns också berättelsen om Scandinavian Star, ett passagerarfartyg som förstördes i en mordbrand i april 1990. Hur det hänger ihop anar vi, men får inte riktigt veta. Kanske för att det här endast är en bok i en planerad heptalogi och endast en skärva av helheten. Någonstans känns det som att jag missat grejen, för jag förstår inte riktigt storheten. Språkligt är det en fantastisk bok, men innehållet är för vagt för min smak. Visst bränner det till ibland, men det räcker inte.
Jag är glad att jag läste Pengar på fickan trots allt, även om jag inte är överväldigad som recensenterna. Kommer jag att läsa vidare i serien? Kanske. Mer sugen är jag dock på att bekanta mig med Nordenhofs poesi, för där kan jag tänka mig att hon briljerar.
Jag blev så otroligt sugen på att läsa den här boken från första gången jag hörde om den (inte minst för kopplingen till Scandinavian Star som ju måste vara en av de största rättsskandalerna i modern tid) men det är bara att konstatera att boken efter något under hundra sidors läsning blev liggande och där har den legat sedan dess. Kanske plockar jag upp den igen men just nu känns det inte troligt. Det finns helt enkelt inget som driver mig att komma till slutet och bara tanken på att detta är planerat att vara första delen av sju (!) gör att jag nog ändå tänker att det finns skäl att göra andra prioriteringar i det hav av intressanta och lockande böcker som ännu finns att upptäcka.
Instämmer i cirka allt! Klougart är mitt bästa exempel på ”hyllas den för att ingen vågar gå emot strömmen?” för jag tyckte den var så himla tunn under det fina språket. Det var ju bara vackra bilder staplade på varandra men inget mer?
”Pengar på fickan” är en sån bok som jag har tänkt att jag BORDE gilla, men nja. Det är en viss stil, där den är ett exempel, som jag alltid har så svårt för och det är ofta yngre nordiska författare. En distans liksom i deras språk och teman.
Kommer antagligen läsa fler delar ändå, men med reservation. (Var god anteckna, intresseklubben.)
Just distansen är nog det jag har svårast för och ja, det verkar vara en trend bland unga, nordiska författare. Då gillar jag ändå tunna, sparsmakade böcker, men det är en konst att skriva vackert och samtidigt innerligt.
Har bara hört den danska titeln, visste inte ens att den var översatt. Visst är den nominerad till Nordiska rådets litteraturpris och blev långlistad till Internationella Bookerpriset? Då förväntar man ju sig något, helt klart. Jag gör det i alla fall. Kanske ska avvakta med den då…
Hon har ett speciellt sätt att skriva, som jag kan tänka mig älskas av vissa. Det är en tunn bok, så testa!