IBBY (International Board on Books for Young People) har en svensk avdelning och där har jag varit med i juryarbetet som går ut på att välja titlar som ska representera Sverige i IBBY Honour List, en katalog med boktips för unga där varje land lyfter fram en författare, en illustratör och en översättare. Honour List utkommer varannat år (förra presenterades i december 2019) och de böcker vi läst är utgivna mellan sommaren 2019 och sommaren 2021. I Sverige väljs böckerna till Honour List ut av en grupp bestående av medlemmar i IBBY respektive representanter från IBBY:s styrelse. Denna gång har gruppen bestått av Susanne Sandström (styrelseledamot), Irja Löfberg Nilsson (medlem), Catarina Walles (medlem), Johanna Stenlund (medlem), Jenny Edvardsson (styrelseledamot) och så jag då. Vilka författare och verk vi valt ut har inte presenterats ännu, men på IBBY:s blogg kan ni läsa om jurymedlemmarna.
Här finns texten om mig som påminner mig om att jag påbörjade När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai och glömde bort den. Så många gånger det hänt i år då jag varit extra snurrig och ostrukturerad.
Kul och ärofyllt med juryarbete!
När bergen sjunger var riktigt bra (och grym, i ordets äldre bemärkelse). Jag lyssnade på den i fin uppläsning av Anna Maria Käll. Överraskades av att hennes uttal av de vietnamesiska fraserna lät så säkra. Men vad vet jag?! Det lät i alla fall säkert och inte stakande. I slutet av ljudboken kom ett tack till den person som hjälpt till med uttalet. Bra och ambitiöst av ljudboksproducenten!
Det roligaste var att upptäcka för mig nya författare! Måste läsa När bergen sjunger, men är i en period när jag bara kan läsa feelgood och sedan blir förbannad när det är för ytligt och lättsamt. Helt ologiskt.
Relaterar! Ja, jag gillar att växla mellan feelgood, deckare och djupare/svårare romaner, annars blir det så tjatigt. För ytligt med för många feelgood efter varandra, för tungt med flera väldigt litterära romaner efter varandra. Testa Nobelpristagaren Abdulrazak Gournahs ”Den sista gåvan”, den var oväntat lättläst och väldigt relaterbar i temat (familjer, unga vuxna, åldrande, migration). Det är en bok som berättar en väldigt bra historia framför att vara ”ett formmässigt litterärt experiment”, om jag nu får raljera lite över Horace Engdahls boksmak. 😀 Väldigt trovärdiga kvinnoporträtt också. Nästan så jag undrar om han har en fru som hjälpt honom att skriva boken (som en fiktiv Nobelpristagare i en annan bok). Hehe.