En smakbit ur Inte död än

Norska bokbloggaren Betraktninger håller i utmaningen En smakebit på en søndag, som går ut på att olika bloggare bjuder på ett citat ur den bok de läser just nu. Det var ett bra tag sedan jag var med, men idag tänkte jag skriva lite om boken Inte död än av Johan Ehn som jag är halvvägs i. Boken handlar om Elis, en äldre man som får en hjärtinfarkt mitt under julfirandet och förs till sjukhus. När han ligger på sjukhuset efter en omfattande operation börjar han förflytta sig i tiden och det känns mycket mer verkligt än drömmar brukar göra. Han besöker sin barndom, men också olika tider under sin sons uppväxt. Än så länge tycker jag mycket om den.

Först ett citat från första sidan, som tydligt visar vilken sorts person Elis är, eller i alla fall har blivit. Den säger också lite om hans sonhustru, som definitivt inte tillhör Elis favoriter.

Elis firar julafton hemma hos sin son Jan och hans hustru Åsa i deras radhus i Mörby, norr om Stockholm. Men hade Åsa hört honom säga det hade hon rättat honom och sagt att det faktiskt är ett kedjehus, och att det ligger så gott som i Danderyd!

Fjanterier!

En tid som Elis återkommer till flera gånger är barndomen, till den han kallade mor och den han kallade morsan. Tiden hos fosterföräldrarna i Dalarna tillhör de ljusa åren, men den varar inte så länge. När Elis bott i Bjurås i nästan sex år vill hans biologiska mamma ha honom tillbaka.

”Elis, försök att andas”, säger mor och sträcker sig efter pojkens hand. Han drar den åt sig och reser sig från köksbordet så snabbt att stolen välter.

”Jävla kärring!”, skriker han och stampar hårt med foten i golvet. ”Hon kan inte göra så här!.

Elis vet mycket väl vad det här är. Den här dagen sitter hårt fastetsad i hans hjärnas vindlingar. Det var sannerligen inte hit han ville när han försökte ta sig till en händelse med mor.

Den jävla kärringen är morsan, och det hon inte kan göra är att tvinga honom till Stockholm. Mor och far har varit i Falun vid ett flertal tillfällen det senaste året och samtalat med advokaten om att få behålla honom permanent. Men nu har de fått slutgiltigt avslag. Elis är tacksam att de inte pratade med honom om allt det här — att han fram tills nu fått leva i tron att allt skulle förbli som vanligt. Men det visade sig att när morsan i Stockholm fick reda på att mor och far inlett processen med att lagligt göra honom till sin son, hade hon gripits av panik och bestämt sig för att ta honom hem igen.