Jag tyckte mycket om Sara Lövestams första bok om Monica där vi fick följa hennes kamp för att bli mamma, parallellt med berättelser om mammor i hennes släkt. Nu när jag har läst Andra Monicaboken Bära och brista måste jag säga att jag faktiskt tycker ännu mer om den. Några trådar knyts ihop, andra nya skapas, vissa trauman bearbetas, medan andra finns kvar. Det är en ärligare, men på vissa sätt också trasigare, Monica vi får möta.
Att acceptera ett liv utan barn är svårt och för Monica blir det så definitivt. Alla andra verkar få små gulliga bebisar och hon klarar inte riktigt av att hålla masken längre. Efter ett smärre sammanbrott på jobbet rekommenderas hon att söka hjälp och lyckas övertyga chefen om att en skrivarkurs utanför Arjeplog är lika bra som tider hos en psykolog. Vi får följa med henne på en minst sagt ovanlig skrivarkurs där målet är att skriva ner det hon fått reda på genom sin släktforskning. Vi får bland annat veta mer om Lisa och barnen hon tvingades lämna bort, men också läsa berättelsen om hennes far Sten och hans livs kärlek.
Bära och brista är en riktigt bra bok och jag tycker faktiskt att greppet att låta oss få lära känna Monica parallellt med att vi får läsa om hennes släktingar funkar ännu bättre den här gången. Det kommer en tredje del och den ser jag verkligen fram emot. Sara Lövestam är skicklig på att skriva fram trovärdiga och komplexa karaktärer och även om jag fortfarande inte tycker speciellt mycket om Monica, är hon en intressant bekantskap. Det är uppfriskande med människor som har både bra och dåliga sidor.