Det är Love som är den som är den som symboliserar kärleken i Hanna Landahls bok Love, Love, Love. Den som älskar är Kimmie, bokens huvudperson, men också hennes kompis och det leder självklart till problem. Det som gör Love, Love, Love till något speciellt är dock inte den klassiska kärlekshistorien, utan beskrivningen av en tonårings funderingar kring sex, kärlek och sin kropp. Landahl är befriande frispråkig och det behövs.
Kimmie är en på många sätt vanligt tonåring. Hon funderar över puberteten och längtar efter att få mens, gillar att hänga med kompisar och tränar friidrott på fritiden. Även Love tränar friidrott och just idrottsperspektivet är en fin del av boken. Bra böcker om idrott behövs verkligen, då det är något som upptar många tonåringars liv. Kombinationen med en frispråkig beskrivning av kropp och själ under puberteten är befriande. Berättelsen om Kimmie innehåller massor och det är både dess styrka och svaghet. Jag tycker mycket om huvudpersonen och beskrivningen av hennes liv. Hur hon saknar sin döda mamma, men ändå kan uppskatta sin styvmamma. Hur farmodern blir viktig och hur en hemlighet förändrar allt.
Nu hoppas jag att det blir fler böcker, för annars känns berättelsen om Kimmie väl ofullständig. Många trådar, men få som knyts ihop. Det är bra och kan bli hur bra som helst, men det får inte sluta här. Hemligheten som avslöjas är nämligen gigantisk, men nästan precis när den avslöjas tar boken slut. Faktiskt kändes det lite snopet och jag var tvungen att dubbelkolla att min e-bok verkligen innehöll alla sidor. Love, Love, Love är utan tvekan en trevlig bok för unga läsare som verkligen tar dem på allvar. Det är en intensiv och innehållsrik berättelse som ger mersmak, men slutet känns ofullständigt och rumphugget och vi lämnas tyvärr med fler frågor än svar. Ett par kapitel till hade gjort stor skillnad. Med det sagt är Love, Love, Love en bok att sluka och sådana kan skapa läsare.