Sverigevänner

Sverigevänner är Arash Sanaris bok om livet i Sverige efter flykten från Iran 1986. Hur de först kommer till Laxå,  Boken har undertiteln Historien om hur jag och pappa försökte bli svenskast på Tjörn och den gör att jag förväntar mig en skämtsam och lättsam bok. Det får jag till viss del, men jag är inte riktigt beredd på den rejäla svärtan som också finns. Hur pappa Jamshid, som är ingenjör, hoppas på ett nytt och bra liv i möjligheternas land Sverige, men snart lär sig den hårda vägen att integration är svårt. När hans son intervjuar honom inför arbetet med boken lyfter han det faktum att det inte går att välja bort jobb för att man egentligen är överkvalificerad, för då finns det inga vettiga alternativ. Kontakter är allt och utan dem blir det lätt så att det enda jobb som återstår är som taxichaufför.

Arash Sanaris minnen från barndomen kombineras med utdrag ur faderns dagbok från samma tid och dessa delar är de mest drabbande. Hur han försöker bli svensk, men aldrig släpps in i värmen. Samtidigt kan han förstå att grannarna reagerat negativt på att en familj från Iran flyttar till området, det är inte fördomarna han har svårast för. Istället är det oviljan att erkänna sin främlingsrädsla. Att skicka ett ”tack för din ansökan” när sanningen är att jobbet aldrig hade gått till något med namnet Jamshid. För sonen har det gått bättre. Han har blivit i alla fall 90% svensk.

Något som också fastnar är det brutala uppvaknandet när Jamshid inser att alla inte är lika vänliga som de första människor flyktingarna möter. De som vill dem väl och valt att arbeta med dem eller hjälpa till frivilligt. Världen utanför den trygga sfären är bra mycket hårdare. Det handlar inte bara om att Sverige blivit hårdare, även om han saknar den sanna socialdemokratin, utan om att det finns olika sorters människor i landet.

Jag hade velat ha mer av Jamshid och mindre av Arash, för även om barnets röst är spännande att följa fastnar jag mest för de vuxna. Samtidigt är det modigt av Arash att dela alla konflikter mellan sin och faderns syn på livet. Den handlar mycket om att de vuxit upp i olika kulturer, men också om barns behov av att revoltera. Som helhet fungerar ändå Sverigevänner bra trots en viss spretighet och det är en lättläst bok som ger mig en hel del att fundera över. Det skulle kunna vara en bok som även mina elever kan uppskatta.