Hemligheten i Helmersbruk är en magisk vinterberättelse skriven av den finlandssvenska författaren Eva Frantz. Boken har jämförts med berättelser av Marie Gripe och visst finns det vissa likheter. I en adventsberättelse bestående av 24 kapitel förflyttas vi till år 1975 och får vi lära känna Flora Winter som under en månad bor i en portvaktsstuga bredvid den mytomspunna von Heims Herrgård. Mannen de hyr huset av heter Fridolf och han kan ägorna utan och innan. Lite handlar det om en flykt då Rupert, Floras pappa, ganska nyss gått bort och en jul utan honom känns inte alls bra.
Flora är ensam och ganska utsatt på sin skola, vilket gör att hon välkomnar sin mammas idé om att resa bort under hela december. Att få med sig skoluppgifter är inga problem och att slippa vara på plats ger Flora en frihet som hon verkligen uppskattar. Istället för att trängas i ett klassrum ägnar hon dagarna åt att upptäcka omgivningarna kring Herrgården. Grindar som är för tröga för andra att ens rubba går lätt som en plätt för Flora att öppna och viskande röster talar om hennes återkomst. Andra märkliga saker sker, som att figurer tillhörande en julkrubba dyker upp på de mest oväntade ställen, en speldosa hörs spela en tysk julsång och på avstånd följs Flora av en snövit ekorre.
En dag träffar Flora en mystisk pojke i parken utanför Herrgården. Han letar efter sina glasögon som Flora som tur är redan hittat. På något sätt har de förflyttats från platsen där de låg till hennes ficka. Pojken heter Egon och verkar bo på Herrgården. Han berättar om den stora labyrinten som hans väns far planterat och hur hans lillebror väntar på honom hemma. Det är något speciellt med Egon helt klart. Hans kläder att gammaldags och han pratar annorlunda, nästan högtidligt. Men trevlig är han och det visar sig att han och Flora delar en kärlek till Jules Vernes.
Hemligheten i Helmersbruk är en riktigt bra bok som passar året om, även om den är extra speciell att läsa just i december. Parallellt med berättelsen om Flora får vi lära känna de personer som tidigare bodde på Herrgården och de två tidsplanen möts på ett fint sätt. Illustrationerna av Elin Sandström är stämningsfulla och inte ett dugg barnsliga. De skapar en känsla för den värld som vi får upptäcka tillsammans med Flora. För barn från åtta eller nio år är det här en perfekt högläsningsbok och jag tror faktiskt att den passar hele mellanstadiet och kanske en bit upp på högstadiet.
tack för tips