Fem låtar om Göteborg

Musik den här veckan och det blir fem låtar om min hemstad Göteborg. Egentligen hade jag kunnat fylla den med fem låtar av stadens kung Håkan Hellström, men så här blev det istället.

Snart skiner Poseidon med Joel Alme får mig alltid att längta efter ett fullsatt Ullevi. Tonarten lämnar en del att önska och egentligen är den för svår för en fotbollspublik, men den funkar utmärkt ändå. Det var länge sedan jag skrålade till den på plats, men en gång blåvit, alltid blåvit. Självklart glömmer jag aldrig änglarna.

Valborg med Håkan Hellström måste självklart vara med. En fantastisk låt vars enda fel är de grönsvarta gårdarna och fantasin om att ett gäng makrillar skulle ge Änglarna pisk. Det kommer självklart inte att hända, men att någon blir kär i Azaleadalen är däremot mycket sannolikt liksom att vädergudarna bjuder på ett pissigt vårregn.

NERÅT/UPPÅT med Miriam Bryant  handlar om det fula i Göteborg, men det är okej för den som bor här att lyfta bristerna på ett kärleksfullt sätt. Det är verkligen en blandning av fult och fint, men sällan utan charm. Och så grävandet. Detta jäkla grävande.

Aldrig långt bort med Timo Räisenen är en stämningsfull sång om kärleken och staden eller snarare kärleken till staden som aldrig gör sig till. Som numera boende i en kranskommun kan jag skriva under på att det alltid är min stad även om jag lämnat den för andra gator och torg.

Gothenburg med Maia Hirasawa handlar om att lämna och komma åter. Om hur en stad man tröttnat på faktiskt kan bli något helt annat. Ibland saknar jag min ungdoms stad och livet i Majorna, men jag blir faktiskt mer och mer tveksam till om jag någonsin kommer att flytta tilllbaka. Det är fortfarande min stad, men jag älskar också tystnaden här ute i skogen.

Och som bonus blir det Göteborg med Thomas Stenström som befinner sig tillräckligt långt från Göteborg för att bli nostalgisk.

Photo by Michael Erhardsson from Pexels