Jul i strandhuset

Årets Boktolva har gått minst sagt sådär, men nu har jag i alla fall bockat av författare nummer fyra genom att läsa Veronica Henrys Jul i strandhuset. I den får vi träffa Lizzy som genomgår något av en kris. Hon har just blivit övertalig från sitt jobb och kämpar med att hitta ett nytt. Inte så lätt för en medelålders tonårsmorsa. Utåt gör hon allt för att hålla ihop, men inuti är det kaos. Det närmar sig jul och Lizzie har fullt upp med att skapa ännu en perfekt högtid. Det är bara det att varken hennes man eller tonårsbarn är direkt delaktiga i förberedelserna. När ingen av dem ens bemödar sig att komma hem och klä granen tillsammans med henne sätter hon sig helt sonika i bilen och flyr. Hon åker till sin väninnas Carolines strandhus i Everdene. Ett hus hon alltid är välkommen att låna. Vill hennes familj inte umgås med henne får de klara sig själva.

När Lizzie dyker upp vid huset finns nyckeln inte på det vanliga stället och hon blir lite orolig. Det visar sig att någon annan också tagit husets ägare på orden och lånat huset. Han heter Harley och hade gärna firat jul med sin bror och mamma, men mammans nya sambo vill han helst slippa och helt ärligt är det ömsesidigt. För att inte riskera julen för dem han älskar mest har han bestämt sig för att fly. Huset ägare Caroline, som numera bor i Dubai, har visat honom var nyckeln finns så att han ska kunna sköta om huset och ställa iordning det de få gånger om året som hon och hennes familj kommer dit. ”Använd gärna huset” skriver Caroline i ett mail och Harley gör just det. Så kommer det sig att Lizzie faktiskt planerar att fira jul med en tonåring som inte är hennes egen och dessutom ansluter en granne, den nyblivna änklingen Jack och hans son Nat. Tre ensamma själar och en liten pojke som drömmer om en riktig jul.

Veronica Henry var en trevlig bekantskap som jag definitivt kan tänka mig att läsa något mer av. Jul i strandhuset är en varm och fin berättelse om att ta hand om det som är viktigast i ens liv, att vårda relationer som kanske glömts bort något eller i alla fall tagits för givet. Mina tankar går till Rosamunde Pilcher när hon var som bäst och det är inget dåligt betyg.

Kanske blir nästa bok Sommar i strandhuset, där vi får återse orten om än i en fristående fortsättning. Engelsk småstad och hav låter helt klart lockande.