Manchester by the Sea är berättelsen om Lee som arbetar som fastighetsskötare i Boston och bor ensam i en källarlägenhet. Vi förstår nästan direkt att han bär på något och att hans något misslyckande sätt att försöka hantera både sorg och ilska är genom att dricka och slåss. I tillbakablickar syns en bror och en brorson och då dyns Lee i en annan tid och ett annat liv där det faktiskt fanns någon form av lycka och livsglädje. Så får han ett samtal om att hans bror Joe har dött och beger sig därför till Manchester by the Sea, platsen där han tidigare hade ett liv.
Joes son har hunnit bli 16 år och brodern har i sitt testamentet gjort Lee till hans förmyndare. Patrick, som brorsonen heter, vill absolut inte flytta till Boston med sin farbror och Lee blir kvar ett tag. När han själv försöker hantera sorgen ensam har Patrick vänner och flickvänner som finns där för honom. Han släpper ut sin sorg, medan Lee blir ännu mer inbunden. Vi får veta att det fanns en fru som lämnat honom och bit för bit får vi följa Lees gamla liv tills det är över. Det som händer är svårt att ta in helt klart. Ofattbart är vad det är.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig när jag såg Manchester by the Sea, men inte att det skulle vara så jämnsvart och eländigt. Bra också, absolut, men så tragiskt. Så fruktansvärt tragiskt. Casey Affleck belönades med en Oscar för bästa manliga huvudroll och visst är det en gripande roll han gör. Samtidigt är det lite väl lågmält och den bottenlösa sorg som skildras blir något som stannar på ytan. Visserligen är det trovärdigt hur Lee hanterar sitt liv, eller bristen därpå och den mansroll som skildras är tyvärr alldeles för vanlig. Någon form av ljus hade ändå gjort det hela mer komplext och kanske ännu bättre. Små, små korn av hopp blir det i alla fall till slut och det är väl för väl.
Fantastiska rollprestationer gör även Michelle Willams som Lees fru Randi och Kyle Chandler som hans bror Joe. Jag önskar att de hade fått ännu mer plats. Nu blir Manchester by the Sea på gott och ont en enmansshow och som en sådan är den gripande. I några dagar till finns den på Svtplay. Se den, men ta ett djupt andetag först.