Norska bloggaren Astrid Terese bjuder på sin blogg Betraktninger varje söndag in till utmaningen En smakebit på søndag. Utmaningen går ut på att med hjälp av ett citat tipsa om en bok vi läser just nu. Mitt citat den här veckan kommer från Fädernas missgärningar som är sista delen i serien om Rebecka Martinsson av Åsa Larsson. Serien som påbörjades 2009 med boken Solstorm och det är nästan tio år sedan förra boken Till offer åt Molok. Ändå kändes det helt naturligt att få träffa Rebecka igen. Nu har jag inte läst helt färdigt, men intrycket är att Larsson lagt mycket energi på att lämna sin huvudperson på en bra plats även om det innebär en rad omvägar. Fallet hon löser på sin fritid som en tjänst åt den snart pensionerade rättsläkaren Lars Pohjanen, kan kopplas till hennes egen familj och där finns en rad lösa trådar som väntat på att knytas ihop. Citatet jag valt har dock ingenting med fallet att göra, utan handlar om Börje Ström, en gammal boxare som påverkats enormt mycket av sin fars försvinnande. En far som också blir en del av Martinssons fall. Börje är en tuff man som självklart inte gråter, men han påverkas när han får veta saker om det förflutna. Pohjanen gråter inte heller, vilken riktig karl gör det, men erkänner för sig själv att några saker får hans ögon att tåras. Saker som också brukar få mig att storlipa:
Pohjanen rullade iväg till bänken där den dödes kläder låg i en hög. Han lyfte upp skjortan.
– Känner du igen den här? frågade han.
Några förhäxade sekunder stirrade Börje Ström på den blåvitrutiga skjortan.
– Det är farsans, sa han med en röst som inte ville bära.
Sedan ryckte det till i ansiktet på honom.
Pohjanen drabbades av en känsla av förlamning. Tänkte Börje Ström gråta? Pohjanen var själv ingen gråtare. Bortsett från när han såg program på TV om gamla idrottsprestationer, eller amerikaner som kom till Sverige och sökte sina rötter. Han sträckte ut handen mot Börje Ström, men den kom bara halvvägs innan den vände och kröp ner i Pohjanens ficka. Sätt händerna i fickan. Knyt dem. Fortsätt hålla dem knutna.
Pohjanen såg hur Börje Ström höll emot. Som en boxare mot repen. Ströms nävar gjorde en liten rörelse uppåt. Vanan i dem att skydda huvudet och kroppen, hjärtat också för den delen. Men vad hjälper garden mot den sortens smärta. Sorgen slår tungt inifrån.
Många är de män och kvinnor i Larssons värld som inte vågar eller förmår uttrycka sina känslor, men i Fädernas missgärningar låter hon dem fundera över sina känslor och i många fall faktiskt bestämma sig för att visa dem. Det sitter hårt inne, men ger en fin dimension till boken.
Nu ska jag börja se nya säsongen av Allt för Sverige och räknar kallt med att amerikanernas sökande efter sina rötter kommer att få mig att gråta en skvätt.
Tack för din fina smakbit!
Nu förstår jag att det är Fädernas missgärningar som bör komma först, under de glipor i bokklubbsläsningen som kan komma under de närmaste veckorna. Jag deltar i tre bokcirklar och har just konstaterat att jag ska läsa minst 30 sidor per dag en månad framåt, och det bör ge plats för mer. Idag ska jag ge mig i kast med Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman, sen väntar Klara och solen av Ishiguro och sen en bok av en okänd stjärna från Japan, som heter Yu Miri. Boken heter Tokyo Ueno station och den finns inte på nåt bibliotek än, men jag har hittat en fin lösning, jag köper den hos Adlibris och kan betala 100 kr med mina kundpoäng i coop! Lysande, eller hur? Så jag skulle ju faktiskt kunna ge mej på Åsa Larsson denna vecka! Jag hann aldrig läsa ordentligt, medan jag jobbade, Åsas böcker förstås, men de var ju så snabbsmälta. Men jag påminns i ditt citat, av att hennes texter är snabblästa med ändå mycket innehållsrika och tänkvärda. Nu får jag ju lust att läsa om Solstorm också!
Oj du har mycket att stå i! Yu Miris bok lockar mig mycket.
Jag läser inte deckare alls, så jag kan inte alls uttala mig om hur personerna utvecklats under seriens gång. Däremot såg jag första avsnittet av Allt för Sverige och konstaterade att man funnit en bra mix av människor även denna säsong och idag ser jag fram emot del två.
Tack för smakbit, trevlig söndagskväll
Ska sätta på första delen just precis nu!
jag brukar gilla Åsa Larsson. faktiskt både böckerna och TV – serierna. nu står jag i en evighetslång kö på biblioteket. tack för smakebiten!
jag brukar gilla Åsa Larsson. både böckerna och det som gått i TV faktiskt. nu står jag i enevighetslång kö för denna på biblioteket. tack för smakebiten!
har inte sett Allt för Sverige men den borde jag kanske kolla?
Har inte sett filmatiseringarna. Är de sevärda?! Behållningen med Allt för Sverige är berättelserna om de svenskar som reste till Amerika. Många fina och sorgliga berättelser. Själva tävlingsmomenten är dock rätt krystade.
Jag har aldrig fastnat för Larsson men premissen låter intressant. Jag ska se Allt för Sverige jag med. Det brukar vara en höjdpunkt när man är lite trött. Tack för smakebit.
Det känns som att jag har väntat i evigheter på den här sista delen och nu fick jag den i julklapp. Jag väntar nog lite med att läsa den, så inte allt tar slut alltför fort.
Snart klar!
gillat Åsa Larsson, inte läst denna.
Undrar vad hon ska hitta på nu?!
Det var en fin smakbit. Jag har bara läst Solstorm och Till offer åt Molok i serien.
Tycker om serien, men just den här boken är kanske lite för omständlig. Förstår att författaren vill ”lösa” allt, men det blir lite pratigt.
Jag gillar Åsa Larsson och lyssnade på denna nästan direkt då den kom som ljudbok på Storytel. Känns lite trist att det är sista delen, men jag tyckte att hon rodde det hela fint i land, med lagom många kvarvarande frågetecken. Jag lipar åt det mesta, dock inte idrottsprestationer och amerikaner 🙂
Idrottsprestationer och amerikaner som letar svenska rötter garanterar tårar i min värld, eller vilken prisutdelning som helst.
Tack för smakbiten! Skulle gärna vilja läsa något mer av Åsa Larsson. Bara läst Solstorm.
Tycker om och rekommenderar serien!