Tunna blå linjen

Jag började se Tunna blå linjen när den först kom, men gav upp ett ett avsnitt eftersom jag störde mig på precis allt. Så började alla hylla och när året gick mot sitt slut och serien hamnade i topp hos många när tv-året summerades, bestämde jag mig för att ge den en ny chans. Det är jag otroligt glad att jag gjorde, för vilken fantastisk serie det är. Det borde jag ha fattat från början, men när jag insåg att Cilla Jackert var huvudförfattare anade jag att så var fallet. Ibland är det bra att omvärdera förhastade sågningar.

Huvudpersonen Sara (Amanda Jansson) kommer från Umeå och är ny på jobbet som polis i Malmö. Hon paras ihop med Magnus (Oskar Töringe) som är en klassiskt hårdkokt polis med vissa tvivelaktiga tendenser. Det var en av sakerna jag störde mig på vid första titten, men det som först är en ganska endimensionell karikatyr utvecklas till en mycket mer komplex karaktär. Såväl Magnus pappa som bror är polisen, eller hans pappa var polis och slutade efter att ha blivit skadad. Tydligt är att Magnus ses som en mycket sämre polis av främst sin pappa och där vi ser en för hård yrkesman ser han en mes.

Gruppen leds av Jasse, Jens Lind (Per Lasson), som jonglerar en pågående separation med ett krävande jobb. Något som går sådär. Kanske är han min favoritkaraktär, tillsammans med Leah spelad av fantastiska Gizem Erdogan, som verkligen går från klarhet till klarhet som skådespelare. I Tunna blå linjen spelar hon en ung, judisk kvinna förvars morfar är den absolut viktigaste personen i livet. Ett otroligt starkt porträtt som berör. Märkligt är att det som stör mig först, att det känns som ett babbligt fikarum istället för en tv-serie är det som visar sig vara seriens styrka. Det här är inte berättelsen om några skådespelare som spelar polisen, de ÄR poliser i en stad som är en karaktär i sig själv.

En annan stor behållning av serien är musiken, där fantastiska April Snow står för mycket av den. Alltid trevligt att få upp ögonen för nya favoriter. I höst kommer andra säsongen och då hoppas jag att både mina favoriter och April Snow är tillbaka.