Vingården för vilda drömmar

Efter en minst sagt känslosam period vill Erica bort. Hennes sambo Theo vill att de ska gå i terapi för att lägga den sorg de upplevt bakom sig, men Erica är inte redo. Visst borde hon kämpa, visst borde hon gå vidare, visst borde hon prioritera kärleken, men hon måste sörja färdigt först eller i alla fall lära sig andas. Stockholm och den lilla tvårumslägenheten på Södermalm kväver henne. Det är under en vinlunch med väninnan Sanna, som är gift med Theos barndomsvän Mats, som Erica inser att hon måste göra något drastiskt för att inte gå under fullständigt. Theo har sagt att de måste välja mellan att leva och dö och han vill leva. Problemet för Erica är att han tror att allt ska kunna bli som förut, men för henne känns det som en omöjlighet.

Istället för att följa med sambo och vänner på semester i norra Sverige tar hon tåget söderut. På centralstationen i Stockholm ber hon en förbipasserande säga en siffra mellan ett och 28 och sedan välja mellan A och B. Kvinnan säger lite frågande 19 A och Erica tar tåget som avgår från det spåret. Färden går söderut och när hon i tågtidningen läser om Vingården för vilsna drömmar i Arild, är det dit hon beger sig. Vingården, som drivs av Marcus och hans farfar Johannes, har en gäststuga till uthyrning och den flyttar Erica in i. Men heter den inte Vingården för vilda drömmar, tänker ni nu, men det gör den inte från början.

Något Caroline Säfstrand är så himla bra på är att skapa karaktärer med både bra och mindre bra sidor. Karaktärer som farit lite illa i livet och därför inte alltid bemöter andra människor på ett genomtänkt sätt. Hon är också fantastisk på att låta människor ur olika generationer och med olika bakgrund mötas. Erica blir snart vän med Johannes och grannen Beatrix som älskar sällskapet. Marcus är kanske lite tjurigare, men han inser att de behöver pengarna som de får in på att hyra ut stugan och då är Erica ett okej alternativ som hyresgäst.

Parallellt med berättelserna om Erica och människorna kring vingården får vi lära känna Lisbeth, en äldre, mycket ensam kvinna som Erica noterar när hon tar ett morgondopp. Hur Lisbeths liv ska knytas samman med de andras tar lång tid innan vi får veta och när det väl sker hade jag önskat att de hänt tidigare. Nu lämnas vi med några lösa trådar, men så kan livet absolut vara. De flesta saker löser sig snyggt och på ett både trovärdigt och bra sätt. Möjligen har jag svårt att tro på att vin från Arild skulle bli fantastiskt, för något sådant har jag inte smakat ännu, men så har jag inte heller smakat något vin från Vingården för vilda drömmar.

Jag tyckte mycket om Vingården för vilda drömmar och Carolina Säfstrand seglar upp som en rejäl favorit i genren feelgood med svärta. Miljön är fantastisk, karaktärerna lätta att ta till sig och så är boken fylld av små, charmiga detaljer som gör läsningen extra trevlig. Boken är andra delen i serien Vid livets vägskäl som inleds med Klubben för lyckliga slut, men går utmärkt att läsa fristående. Böckerna binds samman av miljön och några karaktärer från förra boken nämns i förbifarten, men i övrigt klarar de sig själva. De är bra båda två dock, så varför inte läsa serien i ordning, eller i oordning om del två lockar mer.

---