Kupé nr 6 blev den tredje filmen för min del på Göteborg Film Festival. Juho Kuosmanens filmatisering av Rosa Liksoms roman från 2012 tilldelades Grand Prix i Cannes och är dessutom Finlands Oscarsbidrag 2022. Kuosmanens presentation av filmen för filmfestivalens besökare är lysande på ett väldigt finskt och fåordigt sätt. Låter jag fördomsfull? Det är jag kanske, men för mig är Kupé nr 6 en väldigt finsk film, med väldigt ryska karaktärer.
Huvudpersonen Laura (Seidi Haarla) i Moskva och där finns hennes kärlek Irina. Istället för att stanna kvar tar hon tåget till Murmansk för att titta på hällristningar och delar då kupé med bland andra Ljoha, en rysk värsting som på ytan inte tycks ha några goda egenskaper. Självklart är det inte så enkelt. Vi får följa med på en resa som på samma sätt är långsam och fylld av händelser. Välspelat, snyggt, men också en aning tråkigt. Vändpunkterna kommer exakt efter 30 minuter och en dryg timme. Däremellan händer det inte jättemycket. Den stora behållningen är Yuriy Borisov som spelar den väldigt arga och ständigt berusade Ljoha. Någonstans mitt i filmen konstaterar han att alla människor borde dödas och det är ungefär så han verkar se på världen. Det är också ungefär då som relationen mellan Laura och Ljoha förändras och blir ärligare. I samband med det blir karaktärerna mer komplexa och filmen får liv. I alla fall ett tag för tempot är onekligen ojämnt. Ibland blixtrar det till och blir väldigt bra, medan det i andra stunder är svårt att hålla fokus. Kanske är det här en film som ska ses på bio för att funka riktigt bra.
Jag har alltid drömt om att åka transibiriska järnvägen, men efter att ha sett Kupé nr 6 är jag helt ärligt väldigt tveksam till att åka tåg i Ryssland. Dels är jag alldeles för rastlös, men också alldeles för osocial för att orka med ständigt sällskap. Speciellt om sällskapet är som det Laura får. Nu blir det bättre än det verkar inledningsvis, men ändå. Det är grått, spartanskt och stundtals kaotiskt. Tror jag tar ett tåg ner till Medelhavet istället. Och så tror jag faktiskt att jag trots detta vill läsa Rosa Liksoms bok, som på beskrivningen låter mycket mer intressant inte minst rent historiskt, än vad filmen var.
Om filmen
Kupé nr. 6, (2021), regisserad av Juho Kuosmanen, 1h 47min
Originaltitel: Hytti nro 6 (Finland)
Men det som filmen har gjort är ju att flytta tågresan från transsibiriska järnvägen till en kort tågresa Moskva-Murmansk. Det ändrar ju allt! Åker man transsibiriska järnvägen i drygt en vecka så är man säkert betydligt mera inställd på att tala och umgås med främlingar, än om man åker den ”korta” tågresan Moskva-Murmansk. Så för mig blir det svårt att överhuvudtaget jämföra boken med filmen, när förutsättningarna är totalt annorlunda!
Jag tror att jag trots allt behöver läsa boken, för beskrivningen av den låter mer intressant. I filmen finns inte alls det politiska perspektiv som boken verkar ha.