Grim – en sällsam historia

Att läsa Grim av Sara Bergmark Elfgren är som att träda in i en alternativ värld. En som ligger nära den vanliga världen, men ändå väldigt långt ifrån. Det är en roman som primärt vänder sig till unga vuxna, men som definitivt passar även äldre läsare. Speciellt dem som var unga på 80-talet och definitivt för dem som valde hårdrock och inte synth, som jag. Att musiken som beskrivs inte alls är min spelar däremot ingen roll, för det är ändå magiskt att träda in i den värld som Bergmark Elfgren har skapat.

Vår huvudperson heter Kasper och går på gymnasiet. När vi träffar honom första gången har han just gått ut tvåan på estetiska programmet och fått sommarjobb på Gröna Lund. Efter att ha kämpat med mattrullning under en dag får han chansen att istället jobba i spökhuset House of Demons och den chansen tar han. Där träffar han vänner som verkar vara hans på riktigt och hittar en plats där han trivs. Vi förstår att andra vänner har svikit och att Kasper mått väldigt dåligt. Fortfarande balanserar han på gränsen, men han lever och större delen av tiden uppskattar han livet.

När Kaspers föräldrar var unga spelade hans pappa Håkan i bandet Dark Cruelty och hans mamma Anja var fotografen som förevigade dem. Bandets sångare som kallades Grim dog precis när bandets EP Ancient Bloodlust hade släppts och därefter lades bandet ner och Grim kultförklarades. Grim hette egentligen Kasper och det är från honom Kasper fått sitt namn. Varje år firar Håkan och andra vänner till Grim hans minne och Kasper känner en särskild gemenskap med sin namne. På Gröna Lund träffar han Iris som är ett stort fan av Dark Cruelty och bär sin tatuering med bandets logga med stolthet. Tillsammans börjar de rota i vad som egentligen hände när Grim dog, men Kasper kan inte hålla distansen alls, utan blir i det närmaste uppslukad av Grims öde.

Ett gymnasiearbete med bilder av Grim, märkliga drömmar som påverkar honom starkt och chansen att intervjua de före detta bandmedlemmarna gör att Kasper får allt svårare att skilja på livet just nu och det som den andre Kasper levde innan den nutida Kasper fanns. Gränsen mellan dröm och verklighet, mellan livet och det inre mörkret, mellan den Kasper som fanns och den som finns suddas ut. Vi tas med på en resa tillbaka i tiden, men också en inom huvudpersonen som inte sällan blir ganska obehaglig. Som totalt ointresserad av såväl death metal som ockultism är jag fascinerad över hur berörd jag blir av en berättelse som är fylld av just det. I kombination med en kärlek till musiken, komplicerad och fantastisk vänskap, samt den ständiga jakten på att hitta sig själv är oemotståndlig och jag kan inte sluta läsa. För den som älskar musiken måste det bli en ännu större läsupplevelse. Oavsett så rekommenderar jag den varmt.

---