Svenskarna verkar läsa allt mer och bokförsäljningen går upp. Så ser det ut vid första anblick av statistikrapporten Bokförsäljningsstatistiken helåret 2021 av Erik Wiberg som släpptes i förrgår. I inledningen står följande att läsa: ”Försäljningen ökade med totalt sett 6,3 procent och för första gången såldes böcker för mer än 5 miljarder kronor i Sverige. Alla försäljningskanaler uppvisade tillväxt.” Även den fysiska boken säljer mer, även om de digitala prenumerationstjänsterna tar allt större andel av marknaden.
Böcker för barn- och unga säljer också bra. Det är självklart glädjande, men när statistiken bryts ner i olika åldersgrupper blir det tydligt att alla verkligen inte läser mycket. Antalet sålda böcker för åldersgruppen 12-15 år och Unga vuxna är få och det har dessutom skett en minskning av försäljningen från 2020 till 2021.
De tre mest säljande titlarna för unga läsare under 2021 var Handbok för superhjältar del 6: Utan hopp av Elias Våhlund och Agnes Våhlund, Musse & Helium: Den hemlighetsfulla världen av Camilla Brinck och den numera klassiska Harry Potter och De vises sten av J. K. Rowling. Tre böcker som ingår i serier som vänder sig till läsare i åldersgrupperna 6-9 år respektive 9-12 år även om i alla fall böckerna om Harry Potter når äldre läsare. Marknaden för unga läsare från 12 år är begränsad och utgivningen är dessutom ganska liten. Jag har skrivit om det här tidigare i inlägget Vi måste kämpa för ungdomsboken, där jag bland annat hänvisar till en artikel av Johanna Lindbäck publicerad i Sydsvenskan 2020-11-08 med den skrämmande, men tyvärr sanna titeln Ungdomsboken håller på att elimineras.
Det hade ju kunnat vara så att ungdomsboken som sådan inte har någon plats eftersom unga läser väljer annan läsning istället. Till viss del tror jag att det stämmer. De elever jag har som läser mycket väljer sällan ungdomslitteratur på svenska, utan läser istället på engelska och de som gått över till litteratur för vuxna läser ofta klassiker. Samtidigt vet vi att svenska ungdomar läser allt mindre. I rapporten Ett läsvänligt land, Lärarstiftelse, (2021) som bygger på en Pisastudie från 2018 visas tydligt att det står rätt illa till med ungdomars läsning. Svenska ungdomars läslust och frivilliga läsning har minskat rejält. 39,4 procent av de svenska 15-åringarna uppgav 2009 att de bara läser om de måste. 2018 hade den siffran växt till 56,9 procent. Det innebär att en bra bit över hälften av eleverna numera bara läser om de måste.Den negativa utvecklingen, med en förändring på hela 17,5 procentenheter, är näst kraftigast i OECD. Av de 37 OECD-länderna är det endast Chile som uppvisar en ännu värre utveckling.
Flickorna klarar sig lite bättre, även om utvecklingen för alla går åt fel håll. Bland svenska pojkar ökade andelen elever som bara läser om de måste från 48 till 65 procent och bland flickorna från 27 till 49 procent mellan 2000 och 2018. Den negativa utvecklingen är den främsta anledningen, tror rapportförfattarna, till att Sverige rasar på Pisas läslustrankning och numera har sjätte sämsta läslustindexet i hela OECD. Bara Nederländerna, Norge, Belgien, Danmark och Schweiz är sämre. Visst går det att läsa utan läslust, men som lärare blir det tydligt att det kräver mer av mig nu för att få elever att läsa en bok än det gjorde när jag började som lärare för drygt 20 år sedan. Då har jag ändå bytt från yngre elever till äldre och från ett mer utsatt område till ett där eleverna på pappret har bättre förutsättningar.
Som om det inte vore nog så är det inte bara fritidsläsningen som minskar. I Läsning och motivation i år 6 och 9 av Tegmark, Vinterek, Alatalo, (2020) lyfts det faktum att även läsningen i skolan minskar. Från 2007 till 2017 har andelen elever som läser fem sidor eller mer av sammanhängande text på papper eller skärm under en skoldag minskat från 44 till 8 procent i årskurs 6, och från 31 till 6 procent i årskurs 9.
Dessutom har andelen elever som inte läser en hel sida skönlitteratur under en vanlig skoldag ökat drastiskt; från 44 till 81 procent i årskurs 6 och från 62 till 87 procent i årskurs 9. Tyvärr tror jag inte att det ser så mycket bättre ut på gymnasiet, men där har jag ingen statistik att stödja mig på. Det jag vet är att läsning av många ses som en jobbig aktivitet och egentligen är det självklart blir det jobbigt när man inte övar.
Vad gör vi åt det här? Om ungdomar inte läser, om det inte ges ut böcker som riktar sig till dem och de knappt läser någon ens i skolan, hur ska de klara fortsatta studier då? Hur ska de klara att bli fullgoda samhällsmedborgare? Som lök på laxen har regeringen bestämt att inte gå vidare med de förslag som presenterades i den skolbiblioteksutredning som Gustav Fridolin ledde och som lämnades över till regeringen i januari 2021. Som Fridolin konstaterar i texten ”Det är klart alla vill stärka medie- och informationskunnigheten i skolan”, Svenska biblioteksföreningen, 2022-02-17, älskar alla bibliotek och läsande barn och ungdomar, men få verkar vara beredda att kämpa för alla elevers tillgång till ett bemannat skolbibliotek.
Bemannade skolbibliotek är viktiga, inte minst för de elever som är över 12 år. Vi vet att det är då annat blir mer intressant än läsning, men också då som ett mer utvecklat språk verkligen behövs för att klara studierna. På något sätt måste den onda cirkeln brytas, men jag har tyvärr inga svar på hur. Klart är att det måste finnas böcker runt barn och unga för att de ska läsa, men det räcker inte med böcker i en hylla i korridoren, även om Ulla Hamilton vd för Friskolornas riksförbund inte är ensam om att tro det. Vi behöver utbildade skolbibliotekarier och läsande lärare. Läsning måste också få ett större fokus i skolans styrdokument än det har idag. Eller så ger vi upp och struntar i att läsförmågan bland svenska ungdomar sjunker.
De yngre barnen köper föräldrarna ännu böcker åt, men det är nog snart slut på det också.