Trött efter en intensiv vecka på jobbet var det nästan så att vi ångrade att vi bokat biljetter till Kärlek skonar ingen på Göteborgsoperan, men vi rullade in till stan och tur var väl det. Föreställningen baserad på Håkan Hellströms musik beskrivs som en hyllning till Göteborg och hade urpremiär förra året. Manuset är skrivet av Mirja Unge och hon har använt mycket ur Hellströms texter. Jag har hyfsad koll på hans musik och kände igen många av textraderna, men missade ändå en del. Bakom mig satt dock ett riktigt fan som nynnade på låtar hela tiden efter att olika repliker uttalats. Snyggt gjort är det oavsett.
Handlingen i musikalen är däremot lite långsökt. Visserligen finns en hel del klassiska teman med som svek, hämnd och olycklig kärlek, men det är inte för handlingen som du ska se Kärlek skonar ingen. Vi förflyttas till Gullbergs kaj där den äldre mannen Allan sitter på en bänk. Hans älskade Maria finns där också, liksom tre män som självklart heter Glenn. Skuggfigurer från hans liv som är på väg att ta slut. Fernando som just kommit ut från fängelset kommer förbi. Hen är på väg hem till sin far och är också riktigt sugen på att söka upp sin före detta kompis Tommy som aldrig dök upp när de två skulle genomföra kuppen som skulle göra dem rika. Istället hamnade Fernando i fängelse.
Karaktärerna som Lena, Eva och Maria finns på scenen och går att finna i Hellströms texter. Den ganska misslyckade (av flera skäl) Karl-Johan, som jobbar på stadsbyggnadskontoret, startade självklart sin yrkesbana på Pååls bageri och drömmer fortfarande om Lena. Lika självklart är att ett derby mellan Blåvit och Gais spelar en viktig roll. Dit ska Allan gå, för han är ännu inte redo att gå Nordhemsgatan upp till himlen och även Fernandos pappa har biljetter. Tommy, som självklart håller på Gais (för övrigt det enda jag har emot Håkan Hellström), följer med sin hemliga flickvän dit, trots att det betyder att han måste stå i den blåvita klacken. Den flickvän han bor med och bedyrat sin kärlek till heter Eva och hon följer honom på avstånd, liksom Fernando ute efter hämnd. En roll som inte riktigt hör till är Amira, flyktingflicka som just anlänt till Göteborg, men i hamnen finns det plats för alla. Så också för henne.
Överallt i hamnen finns stadens arbetare i gula västar, som hela tiden bygger något som ingen vet vad det ska bli. Roligt, men på gränsen till pekoral och nyårsrevy vissa stunder. I paus är jag fortfarande inte helt såld, men i den andra akten knyts faktiskt de flesta trådarna ihop och avslutningens formidabla Chalmers cortege må vara lika nära pekoral på ytan, men är istället myllrande och härlig. Mängden människor på scenen och den fantastiska scenografin skapar en magisk stämning och som de sjunger och dansar. Helt otroligt. Musiken är något utöver det vanliga. Simon Ljungman, som spelat i Håkan Hellströms band och i Augustifamiljen, har arrangerat musiken för band och kör. Mycket skickligt gjort. Det funkar utmärkt på scen och de stora musiknummer där hela ensemblen är inblandad är något utöver det vanliga. Även bandets låtar skapar stämning och Nils Sundberg är den perfekta sångaren för uppgiften.
Om du gillar Håkan Hellströms musik ska du se Kärlek skonar ingen. Du ska strunta i att storyn kanske är lite obegriplig och tänka att det mesta får sin förklaring till slut. Sedan ska du bara luta dig tillbaka och njuta av ett manus fyllt med textrader och fantastisk musik. Det här är inte bara en hyllning till Göteborg utan också en hyllning till Håkan Hellström. Min absoluta favorit på scenen är Michalis Koutsogiannakis som spelar den gamla hamnarbetaren Allan. Han som sitter på en bänk med sin rullator och gitarr bredvid sig och varje morgon får en påse bröd till fåglarna av en kille som just gått av sitt skift på Pååls. Det är också Allan som får sjunga fina Bara dårar rusar in med textraderna ”jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade jag drömde att jag kunde sjunga, men det kan jag inte”. Men det kan han och så även herr Hellström och det finns få som använder språket på det sätt han gör.
Kvällen avslutades med musik i foajén och sen blev det Håkan Hellström på Spotify hela kvällen. I sommar ser hela familjen O honom på Ullevi. Det ser jag fram emot.