Jag gillar Liane Moriarty och senaste boken Apples never fall, som finns på svenska med titeln Äpplet faller inte, tillhör hennes bättre. Vi får lära känna familjen Delaney som består av föräldrarna Joy och Stan samt deras fyra vuxna barn. Tidsperspektivet är komplext och vi får följa dem i nutid när Joy är försvunnen, ett år tidigare då en ung kvinna flyttar in hos Joy och Stan och så får vi tillbakablickar till ett tidigare liv då tennis var det hela familjen levde för. Kanske började det med just tennis och den tennisskola som Joy och Stan drev. De hade en riktigt framgångsrik adept Harry Haddad vars pappa hittade en annan tränare precis när sonen höll på att slå igenom, Eller så började det med Savannah. Den unga kvinnan som knackade på en kväll ungefär ett år innan Joy försvann. Hon som sade sig blivit misshandlad av sin sambo och som var fantastiskt duktig på att baka och att laga mat. Som passade upp Joy och Stan så att Joy själv slapp. Joy som hatade att laga mat och nu njöt av att någon annan som gjorde det. Eller så började det långt tidigare när Joy gav upp sin egen tenniskarriär för att träna andra tillsammans med sin man i deras framgångsrika tennisskola. En skola där alla deras barn gick och vars försäljning nu gjort att Joy och Stan hade en massa pengar, men ganska lite att fylla sin tid med.
Mysteriet är en del. Det faktum att Joy är försvunnen och att hennes man Stan är misstänkt för att ha skadat henne eller ännu värre, tagit hennes liv. De fyra barnen säger så lite de bara kan i polisförhören, men det står snart klart att dottern Brooke är den som skyddar sin far mest. Kanske är familjelivet det mest intressanta ändå, både vid tiden för Joys försvinnande och året innan när Savannah tar plats som den perfekta dottern hos föräldrarna som redan har två döttrar och två söner. Vad gör det med ett barns liv att hen ser sig som ersatt? Att vara vuxen betyder inte att konkurrensen om föräldrarnas kärlek har försvunnit, det står klart.
Apples never fall hade kunnat vara rörig, men Liane Moriarty är för skicklig för att missa de små detaljerna. Hon skapar ett pussel där familjen Delaneys sex medlemmar och deras partners läggs ihop och dras isär. Och så finns Savannah där som en svårbeskriven figur, både fantastisk och totalt omöjlig på samma gång. Det framkommer att hon ljuger om en rad saker, men ändå vill framför allt Joy rädda henne. Kanske för att livet blir bättre med Savannah i huset, eller för att Joy slipper göra allt hon hatar, som att laga mat. Jag relaterar verkligen till Joys totala aversion mot att laga mat. Så försvinner Joy och lämnar sin mobil under sängen efter att ha skickat ett totalt obegripligt meddelande till sina fyra barn. Självklart blir hennes man misstänkt. Är det inte alltid maken som är den skyldige?
Underhållande, välskriven och som gjord för att bli Moriartys nästa tv-seriemanus. Kanske är det min enda invändning mot Apples never fall, att den känns skriven för tv. En bok är en bok och ska så vara. Nu läser jag glatt vidare och varje vändning är intressant, men det blir ibland irriterande filmiskt. Men bra, det är bra. Lättsmält och bra. Precis vad jag behövde.
Om boken
Apples never fall av Liane Moriarty, Penguin books, (2021), 464 sidor
Översatt till svenska av Anna Strandberg
Äpplet faller inte, Albert Bonniers förlag, (2022)