Det är Internationella kvinnodagen idag och vad passar då bättre än att skriva om Partiarkatet faller av den norska feministen Marta Breen, illustrerad av Jenny Jordahl. En bok med undertiteln ”Sexismens historia och kvinnors motståndskamp” och just fokuset på sexism är viktigt. Att se tillbaka på stora män i historien är tyvärr ofta att se tillbaka på personer som hävdar sin överlägsenhet gentemot kvinnor. Breen och Jordahl väljer att, som många andra, börja i antiken där Platon får symbolisera en filosof som faktiskt ser kvinnor och män som ganska lika och menar att ”en stat som bara uppfostrar män är som en kropp spm bara tränar den ena armen”. Tyvärr är hans elev Aristoteles av en annan åsikt och det är hans syn på kvinnor som lägre stående och sämre än män som fått råda i allt för många tider på allt för många platser. Vi får möta ett gäng filosofer som beskriver kvinnor som varandes kaos, barnsliga, oseriösa och enkelspåriga. Det naturliga, menar till exempel Rousseau, är att kvinnan ska lyda mannen och utbildning, fortsätter Kant, försvagar kvinnans ”charm och attraktionskraft”. Att kvinnan tillhör en lägre stående ras, slår Darwin fast och vi vet alla att Freud hävdade att penisavund var en vanlig, kvinnlig åkomma. Det fortsätter sida efter sida och männen som uttalar sig är inte bara filosofer, de är författare, vetenskapsmän, konstnärer, politiska och religiösa ledare. Icke att förglömma är de också inte sällan bröder, söner, makar och fäder.
Inte så konstigt kanske att dessa män lyfter pojkar och andra män som överlägsna flickor och kvinnor. Låter dem få teoretisk utbildning och lyxen att kunna fokusera helt på sina studier, sin forskning och sitt yrke. Kvinnan hade inget eget rum, mer än möjligen köket, men det var ingen plats för studier eller annan teoretisk verksamhet. Woolf skrev om det, men hur många stöttade på allvar kvinnors rätt till utbildning, yrkesliv och ett eget rum? Svaret är, väldigt få. Inte så konstigt att många kvinnor valde att skriva under pseudonym och/eller förbli ogifta. Stack de ut för mycket var de ett hot som skulle elimineras. Många är dock de kvinnor som kämpade för sina rättigheter, något Breen och Jordahl lyfter på ett förtjänstfullt sätt.
För andra gången upplyser Marta Breen och Jenny Jordahl om feminism och kampen för ett jämlikt samhälle. Jag har tidigare skrivit om deras Kvinnor i kamp som utkom lagom till Internationella kvinnodagen 2019. Där berättar de om 150 års kvinnokamp så att alla kan förstå, men bjuder också på intressanta detaljer som gått även mig förbi. Inte för att jag kan allt om kvinnokamp, det skulle jag verkligen inte vilja påstå, men många upplysande böcker om feminism är mer för yngre läsare och det är bra. Extra kul är det dock när även den här tanten får lära sig något. Behållningen med Patriatkatet faller är främst några för mig okända namn som Juana Paula Manso, författare, lärare och feminist från Argentina som levde 1819-1875 och Sojourner Truth (1797-1883), som föddes som slav och sedermera kämpade för såväl svartas som kvinnors rättigheter i USA. På ett myllrande uppslag finns 60 feminister listade och fler nämns i boken. Just listor är min grej och jag vill läsa mycket, mycket mer om dem som gick före.
Patriarkatet faller är klassad som en bok för Unga vuxna och det är fin läsning för målgruppen. Jag fastade också för många av de kvinnor som presenterades, men hade kanske önskat mig lite mer än en bild och någon rad som majoriteten får nöja sig med. Det är å andra sidan en bok som väcker nyfikenhet och jag vill veta mer om dem alla.
Om boken
Patriarkatet faller Sexismens historia och kvinnors motståndskamp av Marta Breen (text) och Jenny Jordahl (bild), Natur & Kultur, (2022), Unga vuxna, 99 sidor
Översättning: Hanna Hellquist