Förra veckan handlade kulturfrågan om klassiker och kanon. Bland annat stod klassiker vi läst och älskat som unga i centrum. Idag vill jag istället att du rotar bland dina mindre lyckade läsupplevelser och berättar om klassiker du inte uppskattat, kanske för att du läst dem för ung eller helt enkelt vid fel tillfälle.
Vilken klassiker förstod du inte storheten med?
Just att bli tvingad att läsa böcker är inte alltid så bra och det är något jag tänker mycket på när jag läser med mina elever i skolan. Det kräver en hel del båda av dem och mig att närma sig äldre litteratur, speciellt om de är ovana läsare. Även om jag alltid varit en storläsare är det vissa böcker som inte funkat alls. Bland annat läste jag Röda rummet av August Strindberg alldeles för tidigt, redan i år 9. Nu uppskattade jag inte Röda rummet speciellt mycket när jag läste om den som vuxen heller ska sägas, men klart är att den inte är speciellt tidlös, utan kräver mycket kunskaper om det dåtida Stockholm. Det inledande kapitlet tycker jag däremot mycket om och använder ibland i undervisningen. Skriva kan han Strindberg och han har skrivit mycket bra, men inte just Röda rummet.
En bok som jag borde ha läst när jag var yngre för att uppskatta den mer är På drift av Jack Kerouac. Som 30-åring var det rätt svårt att identifiera sig med Sal, Dean och de andra. Det var för grabbigt och för mycket fokus på sex och droger. Läsningen var dock helt självvald och det är en klassisk bok jag trots allt är glad att jag läst
Intressant svår fråga. Röda rummet är ett bra exempel på en tråkig bok, det är som att läsa en gammal ”Hänt i veckan” om okända gubbar. Att den blivit så stor, beror ju på att Strindberg skrev nysvenska, en milstolpe i språket. Strindberg har ju skrivit annat och bättre. Många klassiker har varit en brytpunkt på ett eller annat sätt, som kanske ändå inte håller hundra år:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2022/03/klassiker-med-minskad-storhet.html
Röda rummet är definitivt betydelsefull rent språkligt, men i övrigt är den långt ifrån tidlös.
Röda rummet är dessutom en roman där Strindbergs antisemitism är tydlig. (Det nya riket är ännu värre.) Jag valde en bok av en amerikansk författare.
https://skrivrobert.blogspot.com/2022/03/veckans-kulturfraga-v-12-2022.html
Strindberg är på många sätt ett barn av sin tid, vilket inte minst märks på synen på andra människor.
Hos mig blev det en bok jag aldrig läst färdigt … och jag tänker inte göra det heller, klassikerstämpeln till trots!
http://klimakteriehaxan.blogspot.com/2022/03/usch-for-en-klassiker.html
Man behöver inte läsa ut böcker. Jag har haft väldigt svårt att ge upp en bok, men har blivit bättre på det. Lästiden är för dyrbar för att ägna den åt dåliga böcker oavsett om de är klassiker eller inte.
Röda rummet känner jag mig inte heller speciellt entusiastisk för. här kommer mina: https://mrscalloway.blogspot.com/2022/03/veckans-kulturfraga-v-12-2022.html
Jag har en kluven inställning till Strindberg. Han behärskar språket, men åsikterna han uttrycker har jag svårt för. Men också svårt att veta om det är för att provocera.
På drift hade jag en amerikansk pojkvän som pratade sig varm över. Jag har begripit det som en roadtrip i bokform.
Gillar hans pjäser mest!