Bea och Niklas har varit gifta länge och ses som ett stabilt par både av sig själva och andra. I alla fall ser Bea dem som ett sådant. Visserligen finns det saker hon irriterar sig på hos Niklas, men de har det ändå bra. Inte minst har det ett gott liv rent materiellt och det är tack vare den lön Niklas drar in på ett jobb han inte gillar. Efter ett gräl drar Niklas. Han säger att han behöver var ensam och tänka. Sommarsemestern närmar sig och Bea vet inte riktigt vad hon ska göra. Det slutar med att hon tar döttrarna och åker till Niklas familjs sommarstuga på Gotland där de alltid tillbringar några veckor varje sommar.
Niklas familj är Beas. Hon absolut älskar sin svärmor och tycker också mycket om sin svärfar. Bea är som en dotter i huset och har känt dem sedan innan hon och Niklas blev ett par. Det är inte bara rädslan över att förlora Niklas som gnager i henne, utan rädslan över att förlora sin familj och inte minst den fina lägenheten på Östermalm. Egentligen är det kanske inte ens Niklas som är viktigast alls och kanske är det en del av problemet.
Bea berättar först om vad som hände den där kvällen Niklas lämnade lägenheten och vad som hände därefter. Hon berättar också hur hon ser på sitt liv och sitt äktenskap. Det gör att det inledningsvis är lätt att hålla med henne och tycka att Niklas är en riktig skit. Sedan är det hans tur att berätta och bilden nyanseras en del. Visst har han gjort fel, men det finns också saker som Bea hade kunnat göra annorlunda. Greppet är detsamma som i Moa Herngrens förra bok Svärmodern och det funkar lika bra i nya Skilsmässan. Herngren bygger långsamt en komplex bild av ett äktenskap i sönderfall och två personer som slutat lyssna på varandra. Det är inte vackert och jag stör mig på dem båda, men det är välskrivet, ärligt och underhållande.
Om boken
Skilsmässan av Moa Herngren, Norstedts förlag, (2022), 347 sidor