Heartstopper som tv-serie

Tidigare i vår läste jag de två första seriealbumen i serien Heartstopper av Alice Oseman. Berättelsen om Charlie och Nick skildrar den ibland svåra kärleken, där omgivningens åsikter kan försvåra. Som elever på en pojkskola är det i sig inte märkligt att Charlie och Nick umgås, men de tillhör olika gäng och deras kompisar förstår inte riktigt varför. Den enkla anledningen är att de hamnar i samma hemgrupp där elever från olika årskurser går. Någon form av årskursblandad mentorsgrupp som kan förekomma även här. Nick är den äldre av dem och som rugbyspelare har han högre status än Charlie som spelar i skolorkestern och dessutom är öppet homosexuell. Samtidigt har Nick mer att förlora om hans känslor kommer ut.

Eftersom jag tyckte så mycket om böckerna var jag nervös då jag började se tv-serien Heartstopper baserad på dem som hade premiär tidigare i vår på Netflix. Serien täcker de två första böckerna, så ur den synvinkeln var det ofarligt. Däremot kändes det som en utmaning att adaptera de ganska sparsmakade seriealbumen till en tv-serie. Min oro var dock försvunnen redan efter några minuter och det finns det flera anledningar till. De två största är Joe Locke och Kit Connor, som gestaltar Charlie och Nick. De är perfekta. I övrigt har Alice Oseman skapat en manus som definitivt är baserat på böckerna, men också ger mycket mer information om karaktärerna runt Charlie och Nick. Mest tycker jag om Charlies kompisgäng med Tao (William Gao född 2003) i spetsen.

Skådespelarna är över lag riktiga fynd. Kit Connor (född 2004) har gjort en del roller tidigare i t.ex. Rocketman och His dark materials, medan Joe Locke (född 2003) gör sin första stora roll. Till de mer erfarna hör också Sebastian Croft som spelar Ben, killen som Charlie träffar i smyg i skolans bibliotek, som visar sig vara en riktig skit. Jag skulle gärna se mer av Jenny Walser, som spelar Charlies syster Tori (som för övrigt är huvudkaraktären i Alice Osemans debutbok Solitaire) och Corinna Brown som spelar Tara. Även Olivia Coleman som spelar Nicks mamma gör en fin roll och jag tycker mycket om Fisayo Akinade som läraren Mr. Ajayi, liksom Yasmin Finny som Elle. Den enda karaktären jag inte känner igen från böckerna är Tobie (Isaac Donovan) men han är en rätt skön snubbe.

Heartstopper är härligt brittisk och det ord som bäst beskriver serien är ”ljuvlig”. Extra fint blir det när serieskaparna låter det animerade förstärka känslorna genom små löv, fjädrar och annat. Jo, den är sockersöt på många sätt och att så många av karaktärerna accepteras för vilka de är må vara osannolikt, men också rätt härligt. Som att Elle bytt från pojkskola Truham till en flickskola till synes utan några jättestora problem. Vi anar att hon hade ett helvete innan bytet, men Oseman väljer att inte älta det, utan låter henne gå vidare. De småsinta och fördomsfulla eleverna finns och de försöker förstöra, men det här är nördarnas och de udda elevernas revansch och så få det gärna vara. Det är redan klart att det blir en andra säsong och innan den har premiär kommer jag definitivt att läsa vidare i serien Heartstopper.

Om serien

Heartstopper, Netflix, säsong 1 8 avsnitt, (2022)

Regisserad av Euros Lyn

Manus av Alice Oseman