Du kommer alltid ha Paris

I den tredje boken om Alma av Hanna Jedvik får vi hänga med på tågluff. Hedvig skulle dock inte kalla det något så simpelt som tågluff, utan hon är självklart ute på en bildningsresa. I den ingår också att de under resan ska ha ett fritt förhållande. Hon frågar inte Alma, men om hon gjort det skulle hon troligen ändå inte fått ett ärligt svar. Hedvig styr, men hon gör det för att Alma tillåter henne. Redan i förra boken På andra sidan bron var det tydligt att tendenserna fanns. Alma vill vara andra till lags och konflikter är enligt henne bäst att undvika. Hedvig är verkligen ingen elak människa, men hon vet vad hon vill och eftersom Alma inte säger emot tar hon för givet att hon vill samma sak. Det gäller resans stopp, men också vad de ska göra till hösten. I Hedvigs världs ska de flytta ihop i Göteborg, medan Alma i hemlighet drömmer om att gå på skrivarskola.

Du kommer alltid ha Paris är en bok som innehåller stora känslor, precis som det ska vara när du drar på tågluff, förlåt bildningsresa, efter gymnasiet. Efter att ha läst om Alma i två böcker och lärt känna henne är det inte konstigt att hon får min sympati. Samtidigt kan jag bli förbannad över att hon aldrig vågar höja rösten. Under resan möter hon dock människor som gillar henne för den hon är och som uppmanar henne att våga välja väg i livet. Kanske är det Tommy som fascinerar henne mest. Han som reser ensam dit han vill med sin buss och sin surfbräda. Alma vill men vågar inte vara spontan och hon varken vågar eller vill förlora Hedvig. Frågan är bara om deras förhållande tål två personer som vill bestämma.

Jag tycker så otroligt mycket om Hanna Jedvigs tre böcker om Alma och även om jag kanske håller På andra sidan bron högst är Du kommer alltid ha Paris en bok som sticker ut och behandlar frågor som sällan tas upp. Jag gillar bildningssamtalen, äventyret, ärligheten och att få besöka olika platser i Europa. Det här är en bok jag skulle vilja använda i undervisningen, då den inte är så nattsvart som många andra ungdomsböcker, utan fokuserar på att våga följa sin egen väg. Det känns som om Jedvig lämnar Alma här, men om hon vill skriva mer om henne kommer jag utan tvekan att läsa. Det är något speciellt att få följa en karaktär från barn till typ vuxen. Boken rekommenderas för högstadiet, men med tanke på att karaktärerna tagit studenten skulle jag nog säga att den funkar minst lika bra på gymnasiet. Kanske bättre.