Sakerna vi aldrig sa

Idag på franska nationaldagen passar det bra att skriva om den franske författaren Marc Levys senaste bok på svenska. Sakerna vi aldrig sa utspelar sig i New York där huvudpersonen Julia bor, men vi får också följa med till olika delar av Europa och till Kanada i en berättelse som inte liknar någon annan.

När vi träffar Julia första gången är hon med sin bästa kompis Stanley för att köpa en brudklänning. Bröllopet är bara några dagar bort och hon har sagt till sin blivande make Adam att allt är ordnat, men det är alltså inte sant. Stanley erbjuder sig att betala för en klänning som är bättre än de hemska reaklänningar som Julia anser sig ha råd med och det är tydligt att det där med utseende och kläder är viktigare för honom än för henne.

Att det inte blir något bröllop har dock ingenting med Julia att göra. Hon får nämligen ett meddelande från sin pappas assistent Wallace att Julias pappa, som hon för övrigt inte ens bjudit på bröllopet, har dött och att hans kropp ska fraktas till New York där begravningen ska hållas samma dag som Julias planerade bröllop. Så slumpar det sig så att gästerna informeras om att bröllopet är inställt och istället möter Julia, hennes fästman Adam och Stanley upp Wallace och en brun mahognykista på JFK-flygplatsen. De är också de enda gästerna på begravningen.

Trots att bröllopet var planerat och bara några dagar bort bor Julia fortfarande ensam i en liten lägenhet. Hon har även köpt lägenheten över och har en vag plan på att bygga samman dessa till en stor våning där både hon och Adam kan bo. Det är till den ursprungliga adressen som en stor låda levereras kort efter begravningen. Julias pappa har skickat en minst sagt märklig present som ska hjälpa henne att lära känna den far som hon i princip tappat kontakten med.

Jag stannar här, för det som händer är så absurt och så galet att det vore synd att avslöja någonting. Klart är att du som läsare behöver köpa den minst sagt oväntade vändningen för att uppskatta boken. Jag gjorde det, troligen för att Marc Levy lyckas övertyga mig om att berättelsen är värd att läsas, att Julia är värd min tid och att jag ska få vara med om något ovanligt. Sakerna vi aldrig sa kom ut på franska 2008 och den som läst Levys debut Om det vore sant är kanske mer benägen att köpa det ovanliga konceptet, eftersom Levy bevisligen gått i land med ett sådant tidigare. För den läsare som tvekar och kanske vill lägga ifrån sig boken när den ovanliga vändningen kommer vill jag säga att det är värt att köpa allt och bara läsa vidare. Det är galet och skruvat, men också väldigt fint.