Rotlös av Tsitsi Dangarembga

Rotlös av Tsitsi Dangarembga gavs ut på engelska 1988 med titeln Nervous conditions och två år senare på svenska i översättning av Irja Carlsson. Nu ger Bokförlaget Tranan ut den igen och jag är glad att jag fick läsa den första boken om Tambudzai, flickan som fick en chans att utbilda sig. Hon är huvudperson även i Dangarembga senaste bok En kropp att sörja, och mellan dem finns boken The Book of not, som gavs ut på engelska 2006. Eftersom jag verkligen vill läsa vidare om Tambudzai ska jag försöka få tag på The Book of not, som förhoppningsvis kommer att översättas till svenska även den.

Tambudzai, kallad Tambu, bor i en liten by tillsammans med sina föräldrar och syskon. De lever ett enkelt liv, men får ibland lite extra hjälp av faderns bror som har bott i Storbritannien, utbildat sig till lärare och nu arbetar som rektor på en missionärsskola. Det är 1960-tal och landet de bor i är fortfarande en brittisk koloni med namnet Rhodesia. Familjen tillhör shonafolket, den största folkgruppen i nuvarande Zimbabwe, som också lever i länder som Sydafrika och Moçambique. I Zimbabwe utgör de nu en majoritet och hela 80% av befolkningen talar bantuspråket shona.

Farbrodern kallas Babamukuru, vilket betyder ungefär ”min fars äldre bror” och han har lovat sin släkt att betala utbildning till ett barn i varje familj. I Tambus familj är det självklart äldste sonen Nhamo som får den chansen och hans mor Mainini hävdar att han blivit förstörd av att leva med sin farbrors familj och är verkligen inte bara stolt över hans goda kunskaper i engelska, ett språk han mer än gärna använder istället för sitt modersmål. När broderns hastigt dör är det istället Tambu som får chansen till utbildning. Hon reser till en främmande värld och även om hon älskar att gå i skolan är hon lite rädd för vad hennes frånvaro gör med såväl henne själv som hennes familj. Hon vill utbilda sig och längtar inte tillbaka till det enkla liv hon levde tidigare. Att enkelt har två betydelser står dock klart, för även om livet i byn var fattigare, var det också på många sätt mindre komplicerat.

Kusinen Nyasha har verkligen påverkats av sin tid i Storbritannien och Tambu tycker ibland att hon beter sig respektlöst mot sina föräldrar. Samtidigt beundrar hon kusinen och reagerar på när hennes pappa med all önskvärd tydlighet visar att han har olika förväntningar på sin son och sin dotter. Ännu starkare märks kvinnors lägre status när vi lär känna hans fru och allt hon gett upp för sitt äktenskap. Rotlös beskrivs som delvis självbiografisk, men när jag läser om Dangarembga verkar det inte vara Tambu som är hennes alter-ego, i alla fall inte på ytan. Oavsett är det här en mycket intressant, välskriven och spännande bok. Dangarembga har en vass penna och skriver fram de orättvisor som finns i det samhälle hon skildrar. Ingenting är så enkelt att den som är rik också har det bästa livet, alla behöver offra någonting. Klass har betydelse, liksom kön och ursprung. Det är dessutom svårt att utbilda sig och samtidigt respektera sitt ursprung. Tambus mamma förlorar på ett sätt ännu ett barn när hennes dotter börjar studera, men förhoppningen är att denna dotter ska kunna hjälpa hela familjen att få det bättre.

Jag tycker verkligen om Rotlös och hur Dangarembga skriver om ett liv lång borta både i tid och rum. Kolonialmakten Storbritannien finns där på avstånd, främst i form av vita missionärer, men även om Rhodesia måste ha blivit självständiga under den tid boken utspelar sig är det ingenting som märks. På så sätt är boken opolitisk, men som en feministisk berättelse och i viss mån även en post-kolonialistisk sådan, är det en riktigt intressant historia. Extra viktig är den då Rotlös faktiskt var den första boken som gavs ut på engelska av en svart kvinna från Zimbabwe. Jag vill definitivt läsa mer av Tsitsi Dangarembga. Förutom att vara en spännande författare är hon en person som kämpar för frihet och rättvisa, eller så är hon en uppviglare om man får tro regeringen i Zimbabwe.