Det var väldigt många år sedan jag läste något av Carol Shields, men under en period var hon en riktig favoritförfattare. Bäst var Stendagböckerna som publicerades 1993 (på svenska 1994) och blev hennes stora genombrott. Den gav henne flera priser och bland dem Pulitzerpriset 1994. Med romanen Larry’s Party vann hon Orange Prize for Fiction (nuvarande Women’s Prize for Fiction) 1998, ett pris som även Unless nominerades till. Boken som heter Om inte på svenska, blev hennes sista roman.
Det var Stendagböckerna jag läste först och det måste ha varit när den var ganska ny. Som med allt jag läst för länge sedan är det främst känslan av att läsa boken jag minns. Porträttet av Daisy Goodwill från barn till gammal. Ett helt liv under nästan ett helt århundrade, från födseln i ett fattigt hem i Kanada 1905 till ålderdomen i Florida. Sten har betydelse för henne och många runt henne. Hennes familj var stenarbetare och under sitt liv möter hon både människor som förgörs av sten och sådana som tjänar sitt levebröd på detsamma. En lågmäld, vacker, men också rolig bok.
När jag nu läser om Carol Shields och hennes verk inser jag att hon skrivit massor, både romaner, novellsamlingar och lyrik, men också sakprosa om bland annat Jane Austen. Dessutom är det så att hon dog idag för 19 år sedan, 16 juli 2003. Hon föddes 2 juni 1935 och skulle ha varit 87 år om hon fortfarande hade levt.
tack för påminnelse