Boknostalgi: En geishas memoarer

Det måste varit 2020 som jag läste En geishas memoarer av Arthur Golden. Jag minns att jag tyckte om den, men så har jag också alltid fascinerats av det gamla Japan med sitt kvinnoförtryck gömt under en vacker yta. Frågan är om jag idag hade uppskattat boken lika mycket? Det är självklart omöjligt att veta. Jag minns dock att jag uppskattade att den berättades i jag-form och att jag tyckte att den kändes trovärdig.

Berättelsen om Chioy börjar när hon som nioåring säljs av sin far tillsammans med sin syster. De ska arbeta i Kyotos nöjesdistrikt. Eftersom det är Chioy själv som berättar sin historia många år senare, vet vi att hon överlevt, men vägen till nutid är ändå spännande. Frågan är dock hur historiskt korrekt den är.

Memoirs of a geisha kom ut 1997 och när den gavs ut i Japan orsakade den rabalder. Under arbetet med romanen hade Golden intervjuat en numera pensionerad geisha och hon stämde honom då hon menade att hennes anonymitet inte skyddats då hon angetts som källa. Fem år senare dömdes Golden och hans förlag att betala ersättning till kvinnan. När Mineko Iwasaki, som kvinnan hette, publicerade boken Geisha: A life, berättades en helt annan historia om livet som geisha. Den har jag däremot inte läst, men det kanske hade varit intressant.

Inte heller har jag sett filmatiseringen av Arthur Goldens bok från 2005. Den orsakade också protester då kinesiska skådespelare sågs i flera av rollerna. Huvudrollsinnehavaren Suzuka Ohgo är dock från Japan.

6 reaktioner på ”Boknostalgi: En geishas memoarer”

    1. Jag älskade den också, men när jag läser den känns den lite problematisk vilket gör att jag inte riktigt vågar mig på en omlänsing.

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen