Jag tror att det syns på bilden hur många gånger jag läst Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. Än håller boken ihop, men jag vågar inte riktigt bläddra i den av rädsla för att den ska ge upp. Samtidigt är jag lite sugen på att läsa om boken om Will och Tom, så kanske ska jag göra ett försök ändå.
Godnatt Mister Tom kom ut 1981 på originalspråk och på svenska två år senare. Jag var nio år och måste ha läst den strax därefter. Vi var med i Barnens Bokklubb och nya böcker var en lyx som mamma såg till att vi hade. Eftersom jag läste de böcker jag ägde om och om igen var det trots allt ganska billig underhållning.
Just Godnatt Mister Tom minns jag fortfarande känslan av att läsa. Jag var fascinerad av andra världskriget, men kanske ännu mer av att läsa om barn som var utsatta. Will kom till den buttre Mister Tom och de fick båda det bättre. Livet förändrades och det var inte bara den utsatte pojken som räddades för ett ensamt och utsatt liv. Varje gång jag läste boken funderade jag över varför hans mamma egentligen ville ha honom tillbaka. Lika glad var jag när han räddades och sedan grät jag igen när Zach dog.