Det är smärtsamt att läsa Natten av Sara Gordan. Känslomässigt utmattande. Som mamma till tonåringar finns oron alltid närvarande, av olika skäl för olika barn. Att mamman i boken är orolig är verkligen inte konstigt. Hennes fjortonåriga dotter har diabetes och har försvunnit hemifrån. Utan insulin dör hon och hennes mamma ser bilder i sitt inre på sin dotter liggandes i en snödriva. Kombinationen alkohol och diabetes är inte lyckad och när dottern inte svarar i telefonen får hennes mamma total panik.
Sara Gordan låter natten utgöra mitten av berättelsen, men det finns också ett före och ett efter. Vi lär känna en mamma som har fler barn och som har fått ansvara för de första två i det närmaste själv. Dottern har diabetes och sonen ett hjärtfel. Dubbel oro alltså. Någonstans i periferin finns fransmannen som är deras far. Ibland mer aktiv, ibland frånvarande. Nu finns också maken, hans dotter och deras gemensamma dotter. En lillasyster som den äldre dottern älskar högt. De skulle kunna vara en komplett familj. En lycklig familj.
Mamman som berättar är sönderstressad. Hon är författare och har arbetat med text och skrivande. Nu har hennes hjärna slutat fungera och hon klarar inte ens att läsa. Fokuset är försvunnet. Eller fel, fokuset är helt på dottern och allt annat fokus är omöjligt. Det finns ett före, under och efter. Vi får lära känna både mamman och dottern mer. Vissa saker får jag förståelse för, men inte andra.
Natten är en febrig monolog som berör. Jag läser den i små portioner, snabbt, men med pauser för att hämta andan. Det här är en riktigt bra bok som jag tror och hoppas når många läsare. Beskrivningen av moderskap är en av de bästa jag läst. Kärleken till ett barn är ständig, men långt ifrån alltid självklar och enkel.
Om boken
Natten av Sara Gordan, Albert Bonniers förlag, (2022), 200 sidor