Fem riktigt bra covers

När jag och maken åkte bil senast lät jag Spotify välja musik genom att sätta på en av de dagliga mixer som var kopplade till makens konto. Hans bil, hans telefon och således hans spotifykonto. En av låtarna som spelades var en riktigt bra cover och jag fick inspiration till denna topp-5-lista.

The only living boy in New York var covern framförd av Everything but the girl. Originalet spelade Simon & Garfunkel in. Båda låtarna är bra, men har olika känsla.

En ganska osannolik cover är José González version av Hand on your heart som från början är en låt med Kylie Minogue skriven av låtskrivartrion Stock Aitken Waterman som fullkomligt sprutade ur sig låtar andra delen av 80-talet.

González har också gjort en version av Joy Divisions Love will tear us apart. Hans cover är bra, originalet fantastiskt och en ännu bättre version är The Cures depprockiga version, men min favorit är Nerina Pallots finstämda version.

Shoreline är en himla bra låt av göteborgsbandet Broder Daniel. Den brukar jag lyssna på när jag kör bil och/eller när jag behöver energi. Anna Ternheims cover ger mig något helt annat, men den är också fantastisk.

The man who sold the world är en fantastisk låt av David Bowie, men frågan är om covern med Nirvana inte är ännu bättre. Kurt Cobain är något speciellt i den här låten.

Det var så himla svårt att välja ut den sista och femte covern den här veckan, så därför blir det två bonusbubblare som är ”beställningsverk”.

Varje år under Melodifestivalens final gör en artist en cover på den senaste vinnarlåten. När The Worrying Kind med The Ark (som för övrigt är en av mina favoritvinnare) skulle framföras var det Maia Hirasawa som gjorde det och hon gjorde det otroligt bra. Inte så konstigt kanske då hon har Sveriges kanske bästa röst.

I programmet Så mycket bättre kretsar allt kring de covers som deltagarna gör av andras låtar. Många är rätt tråkiga, men ibland blir det otroligt bra. Förra säsongen gick Melissa Horn från klarhet till klarhet, men bäst av hennes framträdanden var nog ändå versionen av Maxida Märaks Lova ingenting. Extra starkt var det att se Märaks känslomässiga reaktion. Jag kan se klippet om och om igen utan att tröttna.