Förra veckan publicerades The Booker dozen, Bookerprisets långa lista innehållande tretton titlar. Först nu har jag hunnit gå igenom den ordentligt. Listan innehåller både den yngsta och den äldsta nominerade författaren någonsin, liksom den kortaste romanen som nominerats genom tiderna. En röd tråd bland årets nominerade verkar utan tvekan vara udda berättelser där fantasi och verklighet blandas friskt.
Glory av NoViolet Bulawayo
Glory handlar om ett land som koloniserat och sedan blir självständigt. Vad jag förstår är det djuren och inte människorna som står i centrum. Det fiktiva landet är Zimbabwe och ”the fall of the Old Horse” refererar till Mugabes oväntade fall 2017, vilket kommenteras av en rad djurröster. Det här kan vara superintressant, eller bara knäppt. Bulawayo nominerades till samma pris för sin debut We need new names, som finns översatt till svenska.
Trust av Hernan Diaz
Trust är en bok där intertextualitet spelar stor roll. Grunden är berättelsen om Benjamin and Helen Rask som är ett känt par i New York under 1920-talet. Deras öde porträtteras i boken Bonds som släpps 1937 och inleder boken Trust. Därefter följer andra versioner av samma berättelse och frågan blir självklart vilken av dem som berättar sanningen. Det låter en aning snurrigt, men också väldigt intressant. Trust är Diaz andra roman och debuten In the distance (som är något så ovanligt som en lyrisk westernroman med en svensk hjälte) fick många nomineringar och priser.
The Trees av Percival Everett
The Trees handlar om en rad brutala mord där två kroppar hittas på mordplatsen. En av dem är alltid en ung man som liknar Emmett Till som mördades 65 år tidigare. Det är en kriminalroman där två poliser försöker att lösa fallen med hjälp av en äldre kvinna som har skrivit ner alla lynchningar som skett under hennes liv. Samtidigt verkar det finnas någon slags magisk realism i romanen. Ännu en udda historia som det verkar. Percival Everett debuterade 1983 och har skrivit en lång rad romaner.
Booth av Karen Joy Fowler
Lika glad som jag blev när jag såg att Karen Joy Fowler släppt en ny roman, lika besviken blev jag när jag upptäckte att den handlade om familjen Booth och utspelade sig på 1800-talet. Nu när romanen nominerats till Bookerpriset får jag kanske omvärdera min reaktion. Historiska, välskrivna romaner med verklighetsbakgrund kan självklart vara bra. Familjen Booth med pappa Junius i spetsen kan säkert vara intressanta att lära känna.
Treacle Walker av Alan Garner
Alan Garner är född 1934 och är därmed den äldste nominerade. Dagen då Bookerpriset 2022 delas ut fyller han 88 år. Treacle Walker handlar om pojken Joe som är något av en udda fågel. Han betraktar världen på avstånd och en dag möter han en äldre man som heter som boken. Walker ger honom en kopp och en sten i gåva och får en pyjamas och en bit lamm i utbyte. Därefter upptäcker pojken en värld han aldrig förut sett.
The Seven moons of Maali Almeida av Shehan Karunatilaka
Shehan Karunatilaka är en av Sri Lankas mest kända författare, vars debutbok Chinaman: The Legend of Pradeep Mathew från 2010 vann en rad priser. Hans senaste bok The Seven moons of Maali Almeida utspelar sig i Sri Lankas huvudstad Colombo 1990 då huvudpersonen Maali Almeida vaknar upp på ett Visakontor och upptäcker att han dödats. Trots att kroppen är död så har Alemida sju månader på sig att söka upp en man och en kvinna som han älskar och ge dem några foton. Den röda trådet bland årets nominerade verkar utan tvekan vara udda berättelser där fantasi och verklighet blandas friskt.
Small things like these av Claire Keegan
Claire Keegan är en prisad författare från Irland som ger ut böcker väldigt sällan. Senaste boken Small things like these är den tunnaste av de nomierade titlarna och utspelar sig i ett litet, irländskt samhälle strax före jul 1985. Boken har översatts till svenska och getts ut tillsammans med Det tredje ljuset (Foster) från 2010.
Case study av Graeme Macrae Burnet
Året är 1985 och en ung kvinna anklagar psykoterapeuten Collins Braithwaite drivit hennes syster till självmord. Hon söker upp honom under falsk identitet och låtsas vara en klient. Det här låter kanske som den mest spännande av de nominerade böckerna. Kanske lite mer konservativ och ”vanlig” än många av de andra titlarna, men också väldigt intressant.
The Colony av Audrey Magee
Imperialism och kolonialism undersöks genom att Magee låter Mr Mason och Mr Masson, en engelsman och en franskman, resa till en okänd ö väster om Irland. Året är 1979 och de båda männen har som mål att kartlägga ön och ge en sann och riktig bild av den. Ön invånare har dock inte alltid samma syn på det hela. The Colony är Magees andra roman. Debuten The Undertaking utspelar sig i Nazityskland och nominerades till bland annat Women’s Prize for Fiction 2014.
Maps of Our Spectacular Bodies av Maddie Mortimer
Maddie Mortimer är en av de tre nominerade debutanterna på årets långa lista. Hennes roman Maps of Our Spectacular Bodies har två berättare. Dels huvudpersonen Lia, men också sjukdomen som sprider sig i hennes kropp. Berättelsen rör sig i tid och rum och beskrivs som en ”coming of age story” även om Lia faktiskt både är gift och har en dotter. Maggie Mortimer föddes 1996 i London och har hyllats för sin debut. Jag blir definitivt lite nyfiken.
Nightcrawling av Leila Mottley
Leila Mottley är också hon debutant och dessutom den yngste nominerade författaren någonsin. Hon föddes 2003 i Oakland, Kalofornien, där hon fortfarande bor. Debuten Nightcrawling utspelar sig 2015 och handlar om en 17-årig flicka som rör sig på gatorna i Oakland en sen natt. Hon heter Kiara och lever ett tufft liv utan en riktig inkomst. Hyran är hon flera månader sen med och för att försörja sig och sin granne som är mer av en bror, börjar hon sälja sexuella tjänster. Nightvrawling baseras på ett riktigt fall från 2015 där korruption inom polisen avslöjas och bokens huvudperson blir en del av en rättegång.
After Sappho av Selby Wynn Schwartz
Debutant nummer tre är egentligen ingen debutant i ordets rätta bemärkelse, men After Sappfo är i alla fall Selby Wynn Schwartzs debutroman. Tidigare har hon skrivit sakprosa och noveller. Även After Sappfo tar avstamp i sakprosan och några kända kulturella kvinnor. Med en symfoni av röster berättar de om sina verk, sitt liv och sin längtan. Bland kvinnorna finns Josephine Baker och Virginia Woolf och jag lockas helt klart av denna roman som verkar tänja på gränserna för vad en roman är.
Oh William! av Elizabeth Strout
Elizabeth Strout är en författare vars böcker alltid nomineras till diverse priser och som jag därför tänkt läsa något av länge. Det har ännu inte blivit av märkligt nog. Oh William! är tredje boken om Lucy Barton och ska jag läsa får jag helt klart se till att läsa dem alla tre. Lucy har nyss blivit änka när hennes exman William hör av sig efter många år. Tillsammans tänker de tillbaka på sina liv och låter läsaren följa med.
Boken kommer ut på svenska i höst med titeln Åh, William!