En av sommarens hittills bästa, men också märkligaste böcker är Ett ärligt liv av Joakim Zander. Den marknadsförs som en spänningsroman och det är den till viss del, men också en äventyrsroman, en relationsroman och en universitetsroman. Aka-porr* med actiondrag, skulle kunna vara en passande beskrivning.
Prologen utspelar sig egentligen efter bokens övriga händelser och bildar, tillsammans med epilogen, en ram runt det studentäventyr i Lund som utgör resten av boken. Huvudpersonen är vuxen och är inbjuden för att diskutera sin nyutgivna debutroman som just översatts och släppts i Tyskland, där Nordic noir är hett. I ett samtal med en journalist diskuterar han protagonistens agerande, som han själv menar är ett resultat av tristess. Boken bygger på brott som har begåtts, där förövarna fortfarande inte avslöjats eller hittats. Författaren ger ett förslag på hur brotten genomfördes och vilka som gjorde det. Journalisten är mest upptagen med det faktum att brotten inte fördöms i romanen, något han tycker är bekymrande. Han undrar också, ganska självklart, hur mycket av det som berättas i romanen som är sant. Här ges inget egentligen svar, men när författaren ser någon i publiken som han känner igen och vi sedan förflyttas tillbaka till deras första möte, anar läsaren att det som berättas är någon slags sanning. Detta förstärks av att historien berättas i jag-form av en berättare som definitivt är inblandad i det som händer.
Vår namnlöse huvudperson flyttar från Östergötland till Lund för att studera juridik. Han hyr ett rum i en lägenhet där Victor och Ludvig bor. Deras tredje lägenhetskompis Totte studerar utomlands och de behöver en hyresgäst. Allt blir fel redan från början och det är tydligt att de kommer från en helt annan värld än vår huvudperson. De har dyra vanor och behandlar honom mer som en anställd än en vän. När de har fest är han där, men för att fixa med mat och dryck, inte som gäst. Värsta sortens överklassbrats totalt utan moral och empatisk förmåga.
Livet förändras totalt en dag då vår huvudperson av en slump reser till Malmö och deltar i en demonstration. Det händer ganska ofta att han bara följer efter om någon säger något och när en person frågar om han ska till demonstrationen svarar han ja och drar dit. Medvetet självklart, men samtidigt till synes helt utan vilja. Under demonstrationen träffar han för första gången Max och hon dyker sedan upp i Lund för att ta med honom till Köpenhamn. Max är som en virvelvind och vår protagonist dras med. Snart blir han en del av gänget som Max bor med i ett stort hus mitt i Professorsstaden och livet förändras totalt.
Som jag skrev inledningsvis är Ett ärligt liv något av det märkligaste jag läst. Det betyder inte att det inte är en bra bok, för det är verkligen en jättebra bok, men den är annorlunda och svår att greppa. Lika lite som huvudpersonen får veta om gänget kring Charles, ägaren av huset i Professorsstaden, lika lite får vi veta. Få förklaringar ges till karaktärernas agerande och en del av mig vill veta mer, få fler förklaringar, men samtidigt älskar jag mystiken. Joakim Zander skriver riktigt bra och bygger upp en obehaglig stämning. Jag är lite sugen på att läsa hans tidigare böcker som verkar vara mer klassiska spänningsromaner.
* Romaner som utspelar sig i en akademisk miljö, inte sällan på internatskolor eller andra skolor där eleverna/studenterna både bor och studerar.
Om boken
Ett ärligt liv av Joakim Zander, Wahlström & Widstrand, (2022), 344 sidor