Om jag var lite skeptisk till Small things like these, så var jag helt överväldigad av Foster från 2010. Denna kortroman eller långnovell handlar om en liten flicka som skickas iväg hemifrån för att bo i en fosterfamilj. Hennes far kör henne dit och hemma finns mamman som snart ska få ännu ett barn. Paret Kinsella är släktingar till hennes mamma och bor i Wexford. De har inga egna barn och ska ta hand om flickan under en period. Det är sommar och den är lika lång som somrarna var i barndomen. För flickan känns det som att hon är borta länge. Det är dock inte saknaden efter föräldrar och syskon som drabbar henne, utan längtan efter att äntligen få höra till. Speciellt Mr Kinsella tar henne till sitt hjärta och den tysta och blyga lilla flickan börjar komma ur sitt skal.
När jag läser Foster går tankarna till Anne på Grönkulla och den föräldralösa flickan som äntligen hittar sin plats i livet. Foster är dock ingen bok som utspelar sig på 1800-talet eller ens den första delen av 1900-talet. Istället har Keegan placerat sin berättelse precis i inledningen av 1980-talet, vilket gör beskrivningen av såväl karaktärer som miljö väldigt intressant. Det är långt ifrån ett modernt samhälle som beskrivs.
Claire Keegan är en hyllad författare och efter att ha läst Foster förstår jag hennes storhet mer. Hon ger ut böcker sällan och ofta handlar det om novellsamlingar. Wahlström & Widstrand gav 2021 ut romanerna Foster (Det tredje ljuset) och Small things like these (Små ting som dessa) en samlingsvolym.
Om boken
Foster av Claire Keegan, Faber, (2010), 88 sidor
Inte ett onödigt ord! Beundrar den fantastiska förmåga Keegan har att skriva precis på eggen mellan det beskrivna och det antydda. Älskar allt jag läst av henne. Har du tid så prova någon av novellsamlingarna, exempelvis Walk the Blue Fields.
Tack för tips! Tyckte som sagt jättemycket om Foster, men att Small things like these inte riktigt lyfte.