Så läste jag då äntligen Räkna hjärtslag av Katarina Widholm. Målet var att läsa del 1 innan andra boken Värma händer kom ut och det han jag precis. När Räkna hjärtslag inleds är året 1937 och sjuttonåriga Betty lämnar Hudiksvall för Stockholm. Där ska hon arbeta som hushållerska hos familjen Molander på Östermalm. Frun i huset är inte lätt att tas med, men hennes man doktor Molander är desto snällare, men helt lätt är det inte för Betty att komma in i sitt nya liv. I kön till utedasset på gården träffar hon Viola, som arbetar som hembiträde i ett av grannhuset. Mellan dem växer en vänskap fram och varje morgon sitter de på dass bredvid varandra och pratar om allt möjligt.
Själva hembiträdedelen och beskrivningen av Bettys liv i relation till familjen Molander, är det delar av boken jag tycker mest om, tillsammans med skildringarna av tidsandan och den växande oron för krig. Däremot har jag lite svårt att ta till mig kärleksdelen som inleds redan på vägen till Stockholm. På tåget träffar nämligen Betty Martin, en äldre man som är universitetslektor. Trots deras uppenbara olikheter hamnar de i ett samtal om litteratur och Martin lånar Betty en bok. Litteraturen för dem samman och visst är det fint, men det känns som en ganska osannolik del av en annars ganska sannolik berättelse. Nu är det bara att köpa det hela tänker jag och läsa resten av berättelsen med behållning.
Trots viss skepsis tycker jag att Räkna hjärtslag är en läsvärd bok. Ibland går det lite snabbt och vissa karaktärer är lite grovt tillyxade, men Betty själv är fin att följa. Jag ser fram emot att få läsa mer om henne och kommer utan tvekan att läsa uppföljaren som utspelar sig under beredskapstiden. Det är utan tvekan en intressant tid i vår historia.
Om boken
Räkna hjärtslag av Katarina Widholm, Historiska Media, (2021), 413 sidor