Få kan sprida hopp som Håkan Hellström och gårdagens konsert var en riktig glädjekick. Väntan var dock lång innan han körde igång och helt ärligt var det ett riktigt märkligt val att låta Selestkvintetten agera förband. Helt fel sammanhang och alldeles för lugnt för att det ens skulle märkas att de var där. När så klockan slog 21 var det inte Hellström själv som dök upp på scenen, utan The Tallest man on earth som framförde För sent för edelweiss. Ett miniförband alltså innan huvudpersonen med band öser på med Alla drömmar är uppfyllda som är en av de Håkan-låtar jag lyssnat mest på det senaste. Därefter följer Din tid kommer som är en av mina absoluta favoriter och Du kan gå din egen väg. De tre låtarna räcker för att det ska kännas värt biljettpriset. Tyvärr följer sedan några lite svagare låtar, eller i alla fall sådana som inte är mina stora favoriter, men öset kommer åter med Klubbland.
Vackrast under kvällen var kanske Nordhemsgatan leder rakt in i himlen i duett med Miriam Bryant. Det är en helt fantastisk låt och i den här versionen är det om möjligt ännu bättre. Två riktiga personligheter, boxare som håller om varandra och gör sig bra tillsammans. I just den här låten visar Hellström också vilken otrolig textförfattare han är och faktum är också att han sjunger bättre än någonsin. En mycket känslosam upplevelse och en av kvällens höjdpunkter. Bland de låtar som tillhör favoriterna just nu är Jag vet vilken dy hon varit i och här bjuds vi på ännu en duett då Daniela Rathana äntrar scenen. De båda återkommer sedan i konsertens sista låt Ett sista glas och det är en oväntad, men trevlig avslutning.
Många gamla favoriter som En vän med en bil, Ramlar och Nu kan du få mig så lätt är härliga att höra och det är jag inte ensam om att tycka. Att höra 70 000 sjunga allsång är helt klart mäktigt. Överlag är jag väldigt nöjd med låtlistan som innehöll väldigt många av mina önskelåtar. Mest oväntat var kanske att Greta Thunberg blev konsertens tredje duettpartner i Tillsammans i mörkret. Inte kvällens säkraste sångerska, men det var ändå stort. Greta Thunberg är stor. Däremot är det kanske lite ironiskt att dra på värsta fyrverkeriet kort efter hennes besök på scenen, men jag uppskattar ändå Hellströms ställningstagande.
Det som gör Håkan Hellström speciell är hans smittsamma glädje. Han framstår som genuint glad och tacksam över att få göra det han tycker om. Musikerna är som vanligt fantastiska och de bjuder på låt efter låt som får fansen att jubla. Kanske är det inte lika enkelt för den som inte lyssnat lika mycket på Hellströms musik. Några tjejer gick bakom mig och sonen i Burgårdsparken beklagade sig på bred skånska över att han tystnade så ofta och litade på att publiken skulle ta över. De tyckte att det var pinsamt att de inte kunde sjunga med, något som de var säkra på att fans från Götborg kunde bättre. Som sjungande göteborgare var jag och sonen däremot nöjda!
Du är snart där var alltså inte sist ut igår, men det här inlägget avslutas med några rader ur den som alltid ger mig hopp.
Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än