Nu levande är den sista delen i Sara Lövestams trilogi om Monika. Jag har tyckt väldigt mycket om de två tidigare delarna och var helt ärligt nervös inför att läsa den tredje Monikaboken. Oron var obefogad för frågan är om det inte är den bästa av de tre. Jag borde helt klart litat med på Lövestams förmåga att fängsla. Kombinationen av berättelserna om de släktingar som Monika hittar genom släktforskning och beskrivningen av hennes liv i nutid är mycket lyckad. Fokus ligger på de föremål som hon fått och som kan kopplas till dramatiska händelser som drabbat hennes förfäder och det pussel som påbörjats i de två första böckerna läggs färdigt.
Texas blir allt viktigare för Monika och gör henne till en vuxen som räknas. Hon har inte blivit mamma och har börjat försonas med tanken att hon troligen aldrig kommer att bli det, men hon har ändå gjort skillnad för ett barn. Claes, som nu blivit någon slags pojkvän, är dock inte beredd att ge upp det här med barn och är nu den som är drivande. Monika är mer tveksam, men ändå inte riktigt beredd att ge upp. Funderingarna kring vad som är ett bra liv är centrala och Lövestam försöker att hjälpa Monika att landa.
Monikatrilogin är ett storartat projekt som tillsammans ger en bild av både en enskild kvinnas och hennes släktingars liv. Kvinnor som gått före henne och vars öden får henne att bättre förstå och acceptera sitt eget. Samtidigt som det är lite sorgligt att nu lämna Monika är jag riktigt glad att jag har fått vara en del av hennes liv ett tag. I den inledande boken Ljudet av fötter tyckte jag inte om henne, men jag tyckte om att läsa om henne. Som mamma har jag svårt att på riktigt förstå den längtan hon bar på, men Monika har lärt mig mycket. Hatten av för Sara Lövestam som verkligen har skapat något stort.
Om boken
Nu levande av Sara Lövestam, Piratförlaget, (2022), 353 sidor
Läs också Ljudet av fötter och Bära och brista.
Bild: Anna-Lena Ahlström