För den som vill se en välspelad och rolig serie med svärta rekommenderar jag Uncoupled som går att se på Netflix. Första säsongen har just haft premiär, men det talas redan om en andra säsong och med tanke på alla cliffhangers i sista avsnittet hoppas jag verkligen att det blir en sådan. Vi får följa […]
Camilla Grebe är en av mina absoluta favoriter i spänningsgenren och det mest fantastiska är kanske att hon blir bättre med varje bok. I senaste Välkommen till Evigheten låter hon det slutna rummet vara en gård där författaren Gabriel Andersen bor tillsammans med sin hustru Lykke. Två midsommarfiranden står i centrum och det är till
Välkommen till Evigheten Läs mer »
Inför valet i höst har DN Kultur intervjuat partiledarna om vilken kultur de konsumerar. Först ut var Ebba Busch som fick kanske mest uppmärksamhet för att hon lyfte fram Henrik Schyffert som sin värsta kulturupplevelse, något som han självklart tog som en komplimang och passade på att citera Charlie Chaplin: Den bästa kritiken jag nånsin
Vad säger partiledarna om kultur? Läs mer »
Meg Mason slog igenom med romanen Sorrow and bliss som bland annat nominerades till Women’s Prize for Fiction. Eftersom jag tyckte mycket om den ville jag också läsa debutromanen You be mother från 2017. Berättelsen tar sin början på en flygplats där en ung kvinna på väg från London till Sydney möter en äldre kvinna
Egentligen borde det här inlägget publicerats igår, men det har varit lite rörigt de senaste dagarna. I fredags ringde mamma runt lunch och berättade att min morfar gått bort. Han var född 1926 och det var egentligen inte oväntat att det hände, men sorg är inte logisk. Morfar Göte var den sista av mina mor-
Just nu i augusti 2022 Läs mer »
En av sommarens hittills bästa, men också märkligaste böcker är Ett ärligt liv av Joakim Zander. Den marknadsförs som en spänningsroman och det är den till viss del, men också en äventyrsroman, en relationsroman och en universitetsroman. Aka-porr* med actiondrag, skulle kunna vara en passande beskrivning. Prologen utspelar sig egentligen efter bokens övriga händelser och
Claire Keegan är en irländsk författare som beskrivs som en ”författares författare”. Två av hennes böcker översattes till svenska förra året och när den senare av dem Small things like these nominerades till Bookerpriset, fick jag äntligen tummen ur att läsa. Det är en kort berättelse, faktiskt den kortaste roman som nominerats till Bookerpriset, så
Small things like these Läs mer »
Förra veckan publicerades The Booker dozen, Bookerprisets långa lista innehållande tretton titlar. Först nu har jag hunnit gå igenom den ordentligt. Listan innehåller både den yngsta och den äldsta nominerade författaren någonsin, liksom den kortaste romanen som nominerats genom tiderna. En röd tråd bland årets nominerade verkar utan tvekan vara udda berättelser där fantasi och
Bookerprisets långa lista Läs mer »
Det finns mycket som är fint med Malin Fjellborgs bok Kanske är det längtan. Beskrivningen av huvudpersonen Viola går rakt in i hjärtat. Hon har i det närmaste flytt sin hemstad och bosatt sig i Stockholm. Egentligen har hon ingen längtan just dit, men en stark längtan bort. Tanken är att livet i huvudstaden ska
Kanske är det längtan Läs mer »
Kring sekelskiftet (visst låter det härligt nostalgiskt) läste jag allt av Marian Keyes, men sedan tappade jag bort henne. Mest för att de böcker hon gav ut i höll måttet, men de senaste åren har hon kommit tillbaka med full kraft. Bäst var kanske På egen hand, trots att jag läste den på svenska. Keyes
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
