Offermur var mitt första möte med den brittiska författaren Sarah Moss och jag anar att jag hittat en ny favorit. Det är snyggt, sparsmakat och riktigt obehagligt. Vi tas med till norra England i närheten av Hadrianus mur. Här ska några arkologistudenter och deras lärare under en vecka leva som på järnåldern. En familj fungerar som ledare, eller egentligen är det pappan i familjen som styr allt och hans fru och dotter som gör det mesta av jobbet. Medan modern tillbringar all sin tid kring huset med huvudfokus på att få ihop mat för dagen, umgås dottern Sylvie med studenterna. Främst fastnar hon för Molly, en frispråkig ung kvinna som ser veckan som en upplevelse, men vägrar avstå från alla bekvämligheter som samhället kan erbjuda. Sylvie vet att hon måste lyda sin pappa och hon vet vad som kan hända om hon inte gör det.
Det här är en fascinerande berättelse om en löst sammanhållen grupp där studenterna lever en vecka i något som är Sylvies hela liv. Då tänker jag inte främst på hur de lajvar järnåldern, utan på hur utlämnad hon är till sin pappas nycker. Kanske hade jag önskat mer av honom, en förklaring till hans mycket märkliga agerande, men samtidigt är det här Sylvies berättelse och jag tycker om att få följa henne. Moss bjuder på en annorlunda version av temat att växa upp och inse skillnader mellan det liv man själv lever och andras. Att bli vuxen nog att se sina föräldrar utifrån som de individer de är. Vuxen nog att ifrågasätta de beslut de tar. Jag rekommenderar er verkligen att kliva in i Sylvis värld.
Om boken
Offermur av Sarah Moss, Bokförlaget Atlas, (2021), 145 sidor
Originaltitel: Ghost wall (2018) Översättare: Rose-Marie Nielsen
En utsökt berättelse, nästan som ett kammarspel, som stannar kvar länge, länge. Ska bli väldigt intressant att läsa nyutkomna ”Sommarregn”. Är den lika bra så är jag fast hos Sarah Moss.
Ser verkligen fram emot att läsa Sommarregn!