Seminariet Sprakande berättelser om kärlek, familj och vänskap är ett samtal mellan den brittiska författaren Lucy Diamond och Titti Schultz. Nu var det ett tag sedan jag läste något av henne, men jag gillar Diamond. Hon skriver trevligt och humoristiskt, vilket är precis vad man behöver ibland. Att fly in i böckernas värld är viktigt när världen ser ut som den gör. Diamond talar dels om hur hon flyr in i klassiker av Dickens och Austen, men också hur läsare berättade för henne efter pandemin hur hennes böcker hjälpt dem.
Senaste boken på svenska heter Den sista hemligheten och är svartare än hennes andra böcker. I alla fall enligt Titti Schultzs kompis som läst och älskar alla Diamonds böcker. Den handlar om en man som dör och efterlämnar fru, barn och hemligheter efter sig, Hans bror flyttar in för att stötta sin svägerska, men det verkar som tur är inte handla om någon kärlekshistoria. Snarare om hur det kan kännas att mista någon närstående som det visar sig inte alls var den person man trodde. Trots svärtan vill hon gärna att alla ska få det de förtjänar i slutet, vilket inte betyder att boken slutar lyckligt.
När hon skriver kör hon på utan mål ungefär en tredjedel, men sedan behöver hon alltid styra upp karaktärerna och rensa både bland dem och alla tänkbara trådar. Hon trivs med att skriva feelgood och är jättesugen på att skriva någon bok i en annan genre. Kanske hade hon behövt skriva på ett annat sätt om hon skrev spänningsromaner. Däremot har hon skrivit en massa barnböcker, men då under sitt riktiga namn Sue Mongredien.
Ett trevligt seminarium som blir det sista för dagen, efter en lång dag lyssnade jag dock mer än jag skrev, så det blir en kort text. Klart är att jag vill läsa mer av Diamond som jag glömt bort lite. På Bokmässan finns också en nyöversatt julbok, eller snarare nyårsbok, att köpa. Det kanske kan vara något att läsa om en månad eller så.
läst En sommar i York och En sommar i Devon och En sommar i Brighton