Dags för ett seminarium lett av Amanda Svensson med två författare jag inte läst något av ännu, men vill upptäcka mer.
Kayo Mpoyi har många bollar i luften, hon går bland annat på konstskola, jobbar på bibliotek, skriver i DN och är dessutom aktuell med sin andra roman En övning i revolution. Vi får träffa en familj som flytt till Sverige från Kongo. I väntan på att fadern, familjens överhuvud, ska ansluta lever de i ett matriarkat.
Sandy Harry Ceesay debuterade i våras med Kärlekens exil som jag redan hört om idag, men faktiskt missat dessförinnan. Han skildrar en familjs flytt till Paris initierad av fadern. Det var där han levde som ung och där han träffade sin fru. De flyttar tillbaka tillsammans med sina barn och strax därefter dör hon.
Det som binder de två böckerna samman, säger Amanda Svensson är tystnaden och skillnaden mellan generationerna, där de äldre vänder sig inåt och de yngre vill bearbeta genom att tala. Generationerna har olika perspektiv, påpekar Mpoyi, då de levt mitt i katastrofen som deras barn istället påverkats av indirekt via sina föräldrar. Det föräldrar varit med om, säger Ceesay, påverkar nästa generation.
Ceesay talar om det lite märkliga att vi idag tar vårt eget mående på stort, kanske för stort allvar och låter det påverka oss. Fördelen är att vi lärt oss tala om det svåra, medan nackdelen är att vi fokuserar på oss själva. Den yngre generationen inser inte att tystnaden döljer ett trauma, påpekar Mpoyi.
Makt och maktlöshet är teman i båda böckerna. I Mpoyos bok ägnar sig barnen åt att spela pjäser som skulle kunna tolkas som rena lögner i relationen till de vuxna. Pjäserna är ett sätt att tvinga fram samtal kring det som ingen talar om. De iscensätter sitt motstånd, övar på revolution och får helt klart reaktioner.
Huvudpersonen i Kärlekens exil utsätts för ett hatbrott och mer eller mindre tvingar komma ut som homosexuell inför sin pappa. Här märks både makt och maktlöshet. Fadern använder sin makt till att förskjuta sin son.
Något som är centralt för att trauman ska sluta överföras från generation till generation är att det ska finnas tid för vila och möjlighet att må tillräckligt bra för att kunna och orka brytas. Man måste få ro att leva och andas, något som inte finns förutsättningar för i Kongo och inte alltid här heller.
Samtalet kommer att handla om vatten, både som symbol och konkret del av texten. Intressant är också kopplingen till andra konstformer. Dans inCeesays fall och bildkonst för Mpoyi. Då började jag lyssna och hann inte skriva så mycket. Tyvärr verkade seminariet inte filmas, annars hade jag helt klart rekommenderat det.