Josefin Olevik leder ett seminarium som fokuserar på kvinnor som gått mot strömmen och inte sällan betalat ett högt pris för det.
Gästerna har alla skrivit böcker om klassiska kvinnor. Anna Williams berättar i Diktarhjärtat om Lotten von Kræmer som var aktuell under en stor del av 1800-talet. Hon drev bland annar frågan om kvinnlig rösträtt.
Katarina Bjärvall har skrivit om Mary Wollstonecraft i boken Lutad mot ett spjut som fokuserar på hennes besök i Sverige 1795. Hon fokuserade mycket på kvinnors rätt till bildning och talade bland annat så kontroversiella saker som samskola.
Anna Laestadius Larssons senaste bok heter Alla dessa djefla kvinnor och handlar också om Wollstonecraft, men också Hedvig Charlotta Nordenflycht och Olympe de Gouges. Det här är en bok jag verkligen vill läsa, men även om den passar in i min undervisning, eller just därför, är jag rädd att jag inte kommer att prioritera den.
Klart är att just utbildning varit något som varit svårt att få ta del av för kvinnor, men för vissa av kvinnorna i böckerna fanns en familj som stöttade dem. Ändå ställdes utbildning mot äktenskap och just äktenskap var ofta viktigast. Det fanns få yrkesmöjligheter för kvinnor och i ett äktenskap fanns lite frihet. Blev du änka, som Nordenflycht och de Gouges blev ganska tidigt, fick du en mycket större frihet.
Att vara skrivande kvinna var ovanligt. Lotten von Kræmer betalade själv för att ge ut sina diktsamlingar. Att skriva så kallade ögonblicksdikter och framföra vid t.ex. begravningar är okej, men om de gavs ut skulle pseudonym användas. Att ta så mycket plats som Mary Wollstonecraft och Olympe de Gouges gjorde var unikt. De skrev dessutom politiska texter och de Gouges satte till och med upp sina texter på Paris gator.
Stöttande män behövdes och sådana fanns självklart om än inte så många. Vägen till jämlikhet är ändå lång och helt ärligt är vi väl inte framme ännu. Om kvinnorna i böckerna kom tillbaka idag skulle de bli förbannade, tror Laestadius Larsson, efter en valrörelse där kvinnornas frågor helt negligerades. Williams tror att von Kræmer engagerat sig i fredsfrågan och diskuterat vikten av en likvärdig utbildning för alla. I sitt testamente grundade Williams sällskapet de nio där hon var noga med en jämlik representation. Fyra män och fyra kvinnor skulle ledas av omväxlande en man och en kvinna. Bjärvall menar att vissa frågor som Wollstonecraft uppmärksammade fortfarande är aktuella, som de rika köpmännen som skor sig ekonomiskt genom att ta hutlöst betalt för bristvaror.
Är då litteraturvärlden jämlik? Nej, även om kvinnorna är många finns en problematik när endast kvinnor är intresserade av böcker som är skrivna av kvinnor om kvinnor. Det finns en hel del att arbeta kring fortfarande.