Såren vi ärver

För första gången typ någonsin smet jag från ett seminarium mitt i, vilket ska jag låta vara osagt, men istället fick jag möjligheten att se Cecilia Düringer intervjua Alex Schulman och David Lagercrantz. Två författare vars släkthistoria sammanflätas av ett förhållande som Schulman har skildrat i boken Bränn alla mina brev och som Lagercrantz inte riktigt verkat vilja erkänna. Nu möts de i ett samtal om ärvda sår. Alex Schulman har många järn i elden och är bland annat aktuell med romanen Malma station. Lagercrantz påbörjade med Obscuritas en ny deckarserie.

I fokus för dagens samtal finns dock Bränn alla mina brev som är filmaktuell. Romanen inleds med ett bråk där det står klart att Alex Schulman behövde hantera sin ilska, en ilska som han kan härleda tillbaka till morfar Sven Stolpe. I morfaderns anteckningar nämndes ofta en OL som Stolpe verkar avsky. Olof Lagercrantz är Davids far och att han var en kvinnokarl är ingen hemlighet. Även Olof Lagercrantz skrev dagböcker där det förekommer en bisarr mängder kvinnor. David skojar om att han önskar att han kunde ragga som sin far.

När Olof Lagercrantz insjuknar i tuberkulos och befinner sig på Sigtunastiftelsen träffar han Karin Stolpe. Hon är äldre än honom, som ännu inte blivit publicerad och är dessutom sedan ett år tillbaka gift med Sven Stolpe. Stolpe är en stor författare och paret Stolpe är kungen och drottningen på Sigtunastiftelsen. Senare kommer Olof Lagercrantz att gå om Sven Stolpe i status.

Bröderna Lagercrantz, David och Rikard, hittade brev som Karin Stolpe skrivit och skickat tillbaka till Olof Lagercrantz. Rikard hittade dem, digitaliserade dem och skickar dem till Alex Schulman. I boken beskriver Alex den process som leder fram till hur han fick veta allt om förhållandet. Ett förhållande som var känt i Davids familj, men inte i Alexs. I alla fall är det ingenting man talas om och Alex berättar om hur han kom hem med en bok av Olof Lagercrantz och tvingades gömma den.

David Lagercrantz berättar hur berörd han blev när han såg filmatiseringen av Bränn alla mina brev och det i slutet antyds att Karin Stolpe var Olof Lagercrantz största kärlek, när han samtidigt var gift i 60 år med Davids mamma Martina. Hon kom till familjen Lagercrantz väldigt ung 1939 och förlovade sig snart med Olof. Samtidigt var det Martina som såg till att hennes mans brev offentliggjordes. Det märks ändå att David Lagercrantz är både berörd och frustrerad över den bild av hans fars kärlekssaga blir en annan än den med hans mor. Han konstaterar dock att det är tydligt att Alex har haft en trasigare barndom än Olof haft trots faderns kvinnoaffärer. Det är också Olof som man ”hejar på” i berättelsen, medan Sven Stolpe är den hemske mannen som dessutom blir sviken.

Ävwn Alex Schulman bekräftar att ingen var på Sven Stolpes sida, inte ens hans närmaste vänner. Visserligen konstaterade Horace Engdahl att Sven Stolpe hade humor, till skillnad från Olof Lagercrantz, måååbåde Alex Schulman och David Lagercrantz konstaterar är beröm från just Engdahl kanske inte är värt så mycker.

Det här var ett riktigt bra samtal. Roligt, rappt och snyggt modererat av Düringer. Jag är glad över att jag smet från det andra seminarier där en riktigt dålig moderator förstörde samtalet helt. I år har jag haft tur med seminarierna och de skickliga moderatorerna har en stor del i det. Två stora författare, men ganska kaxiga personligheter som väldigt tydligt ser sig själva som värdelösa. Lagercrantz ska ha sagt att han vill skriva något riktigt bra. Kanske drivs de av känslan av att nästa bok ska bli riktigt bra. Även Schulman drömmer om att skriva en riktigt stor roman, men undrar hur fan det går till. Den lätt drastiska humor dessa två herrar verkar dela gör seminariet härligt avväpnande.