Bröd och mjölk

Karolina Ramqvists Bröd och mjölk handlar om matens betydelse för livet. Minnen av mat, men också mat som används som tröst och som på vissa sätt styr livet. Det här är en roman, men visst är det lätt att tro att det är en självbiografisk sådan. Vi får läsa om flickan som använder mat för att döva känslor, lagar den för att få beröm och bli omtyckt. Hon har inget sund inställning till mat, men klart är att den spelar en stor roll i hennes liv. Det stora matsalsbordet och risgrynspuddingen blir kanske de största symbolerna i den matresa som beskrivs.

När jag började läsa Bröd och mjölk tänkte jag först att jag inte har den sortens minnen knutna till mat, men sedan började jag tänka tillbaka och hittade faktiskt en hel del matnostalgi. Jag minns min gammelmormor Ruts pannkakor som var godare än några andra pannkakor. Jag minns hur hon nynnade när hon stekte dem och hur goda de var tillsammans med mjölk. Farmors köttbullar var också något speciellt. Främst tänker jag på de tillfällen då vi åt dem kalla och speciellt minns jag en tågresa till Dalarna då de var extra goda. Varma bullar till frukost fick jag hos mormor och morfar. Mormor ville, precis som jag, gärna sova på morgonen och när jag och min syster sov över där hjälpte vi morfar att duka brickan och sedan gick vi upp och väckte mormor.

Bröd och mjölk är en välskriven bok, vilket är självklart när det gäller Karolina Ramqvist. Däremot är jag inte så överväldigad som många andra verkar vara. Det är snyggt, det är habilt, men det finns en distans som stör mig lite. Med det sagt är Karolina Ramqvist utan tvekan en av de bästa författare vi har i Sverige. Även om jag inte tycker att Bröd och mjölk är hennes bästa bok är den mycket bra.

---