Natten mellan 14 och 15 augusti 1990 hittas en liten flicka övergiven ute på Kallmyren. Hon är uttorkad, nedkyld och hennes lilla kropp är fylld av insektsbett. Först tror de som hittar henne att hon är död, men flickan lever och klarar sig fint trots allt. Däremot finns hennes mamma ingenstans och kroppen återfinns aldrig.
Kallmyren är andra delen i Stenträskserien av Liza Marklund som inleddes med Polcirkeln. Vi återser det lilla samhället Stenträsk i Norrbotten och precis som jag trodde och önskade är det polisen Wiking Stormberg som får stå mer i centrum. Kvinnan som försvann på Kallmyren för många år sedan var hans fru Helena, som då var 27 år och den övergivna flickan hans dotter Elin Trots att det gått många år sedan försvinnandet har han aldrig kommit över det och han lever fortfarande ensam. Barnen är vuxna och de finns där, liksom barnbarnen, men ensamheten är trots det stor. Det är när sonen Markus erbjuds en ny tjänst på Robotbasen som det dyker upp ett handskrivet meddelande som nästan kan ses som ett hot. Någon vill att han ska tacka nej till tjänsten. Märkligt nog liknar handstilen Helenas, till och med den karaktäristiska stjärnan som hon brukad rita finns där.
Marklund låter oss följa Wiking i nutid då han i inledningen av boken får en cancerdiagnos, tillbaka i tiden till när han träffar sitt livs kärlek Helena och skapar ett liv tillsammans med henne. Det är kanske inte århundradets kärlekshistoria, men det är hans kärlekshistoria och han saknar den mycket. Wikings mamma Karin finns kvar och det finns många som liksom hon minns Helena. Just beskrivningen av det lilla samhället där många bor i Älvsbyhus och lever ett ganska stillsamt liv är kanske det charmigaste med Kallmyren. Marklund fortsätter bygga det pussel om bygden som hon började med i Polcirkeln och det skapar en röd tråd mellan de två böckerna.
Jag är så väldigt glad att jag läste Polcirkeln trots att jag trodde att jag var färdig med Liza Marklund. Kallmyren är inte riktigt lika bra och jag tycker kanske att Marklund tar ut svängarna lite väl mycket, men det är ändå en riktigt bra spänningsroman. Vad jag förstår ska det bli en trilogi om Stenträsk och jag återser gärna samhället och dess invånare.
Om boken
Kallmyren av Liza Marklund, Piratförlaget, (2022), 380 sidor
Andra boken om Wiking Stormberg som vi också träffade i Polcirkeln (2021)