Jazz av Toni Morrison

En unga kvinna blir dödad och på begravningen springer en äldre kvinna in med en kniv i högsta hugg. Så inleds Jazz skriven av nobelpristagaren Toni Morrison. Den yngre kvinnan heter Dorcas. Hon bor i Harlem med sin moster Alice, eller har bott, för nu är hon död. Anledningen till att den äldre kvinnan är helt utom sig är inte att Dorcas är död, utan att hon haft ett förhållande med hennes man Joe. Joe är också den som misstänks ha dödad Dorcas för att hon berättat att hon vill lämna honom för en yngre man. Visst låter det som en vanlig kriminalroman? Jag kan Jazz är något helt annat.

Tiden är 1920-talet och platsen är Harlem. En stadsdel som nu blivit ett hem för afroamerikaner och de flesta av dem har, liksom Joe och Violet, lämnat Södern för staden i hopp om att få ett bättre liv. De var unga och lyckliga när de kom till Harlem, Joe och Violet, men nu är de en bit över 50 och lever parallella liv. De har inga barn och väldigt lite att leva för. I den uppsats jag just skrivit om Jazz valde jag att fokusera på modersrollen och Violet är en av flera kvinnor i boken som aldrig blir en mor och som dessutom har förlorat en tidigt. När Morrison tar oss tillbaka i historien får vi möta många mödrar som tvingats bort från sina barn, eller dött ifrån dem alldeles för tidigt. Violets mormor True Belle var slav och ägdes av plantageägaren Gray. När dottern Vera Louise blir gravid med en svart man skickas hon i väg och med henne reser True Belle. Att det betyder att True Belle behöver lämna sina egna barn är det ingen som reflekterar över, men detta får självklart betydelse för hennes barn och i förlängningen hennes barnbarn. True Belle kommer tillbaka till sin familj när barnen är vuxna och dottern Rose Dear har fått barn. Hon är visserligen en fri kvinna i betydelsen att hon inte längre är en slav, men livet är långt ifrån lätt. Hennes man försvinner långa perioder och de har det tufft ekonomiskt.

Tillbakablickarna är det som gör Jazz så bra, men det är inte lätt att hålla ordning på alla karaktärer. En tolkning av berättarperspektivet är att det rör sig som jazzmusiken i improvisation kring ett eller flera teman. Resultatet blir en riktigt intressant berättelse med komplexa karaktärer. Violet och Joe har formats av sina egna erfarenheter, men också av de människor som gått före dem. Det var länge sedan jag läste något av Toni Morrison och jag är glad att jag ”tvingades” läsa Jazz. Det är tydligt att Svenska Akademien visste vad de gjorde när de tilldelade henne Nobelpriset i litteratur 1993, året efter Jazz gavs ut.