Min storslagna kärlek är den tredje boken om Sigge och vad jag har förstått är det också den sista boken i Skärblackatrilogin. En del av mig önskar verkligen att Jenny Jägerfeld låter oss träffa Sigge och de andra fler gånger, men tycker ändå att hon knyter ihop säcken ganska bra. Att skiljas är att dö en smula, men faktum är att jag lämnar Skärblacka med ett leende på läpparna. Jägerfeld har skapat helt fantastiska karaktärer och placerat dem i en lika delar vansinnig som underbar värld. Det är en ynnest att få följa dem genom de tre böckerna.
När Min storslagna kärlek inleds är det 58 dagar kvar till den planerade skolresan till Esterö, som ska bli den stora finalen på årskurs sex. Klassen behöver samla ihop 10 000 kronor för att komma i väg och Agneta, klassföreståndaren, föreslår att de ska sälja salami. Så himla vanligt och tråkigt, tycker klassen och spånar fram andra förslag. Andrzej tycker att de ska göra som 6D och sälja delikatobollar, Juno att de ska sälja sitt hår till perukmakare, men de fastnar till slut för Sixtens enligt sig själv ”helt amazing idé” nämligen Vykort för lata. Sigge får självklart göra framsidorna och tvillingarna spånar fram galna förslag som vykortsköparna kan välja att kryssa i, istället för att behöva skriva själva.
Sigge kämpar med sin hemliga kärlek. Efter att ha blivit mobbad och kallad bög på sin gamla skola har han nu insett att de som mobbade honom faktiskt hade rätt, för han är verkligen helt galet kär i Adrian. Frågan är hur han ska våga säga det till Adrian och ännu värre, stå för det inför andra på skolan. Minnet av mobbingen finns där hela tiden och han är vansinnigt rädd för att bli ensam och utfryst igen. Visst har han många vänner, inte minst den ständigt trogna Juno, men han litar inte riktigt på att någon verkligen gillar honom på riktigt.
Han och Juno lanserar äntligen Tur med djur, den dejtingapp för djur som de jobbat med länge. Den fungerar över förväntan och de får användare från Arvidsjaur i norr till Malmö i söder, även om de flesta bor i Östergötland. Såväl människor som djur kan träffa varandra genom appen och det går också att söka nya ägare till sina djur. Det är så Juno får kontakt med katterna Pepsi och Pommac som hon försöker hålla gömda på sitt rum för att få behålla dem trots att henne föräldrar inte vill låta henne ha dem.
På Grand Hotell Skärblacka är livet ungefär lika galet som vanligt. Krille Maräng har blivit sponsrad av Gurkkungen och nu håller han på att spela in en dokusåpa med familjen Wilde i huvudrollen. Sigges mamma Hannah är inte jätteimponerad, men Majken tycker att det är fantastiskt att Krille får betalt för att filma och vill gärna ha en del av kakan., förlåt gurkan, själv. Fint i sammanhanget är att lillasyster Bobo, som sällan pratar, verkar gilla Krille mer än de flesta utanför familjen. Mamma Hannah är dock trött på att vara över 30 och bo hos sin mamma och ordnar därför en lägenhet till sig och barnen. Ingen tycker att det är en bra idé och ingen vill egentligen lämna mormor och hotellet. Självklart måste de flytta med sin mamma, men de gör det inte med glädje.
Min absoluta favorit är Majken, vilken charmig unge hon är, kanske ingen man egentligen vill ha i närheten på riktigt, men i boken är hon FANTASTISK. Majken pratar i versaler och orden tycks aldrig ta slut. Det kan vara påfrestande ibland, som när Sigge behöver dela rum men henne i den nya lägenheten som mamma fixat åt dem, men hon har också ett hjärta av guld. Finaste scenen är kanske när hon skäller ut mannen på förskolan som Bobo VERKLIGEN inte tycker om. Majken har ett förslag på nytt jobb till honom och säger ”NU KOM JAG PÅ! ÄRTOR! DET KAN DU JOBBA MED. ATT RÄKNA TILL TVÅHUNDRA ELLER TUSEN OCH SEN LÄGGA DOM I EN PÅSE OCH SÅ FRYSA IN”. Ingen risk att missuppfatta hennes syn på mannen som får Bobo att hata förskolan.
Min storslagna kärlek är, som böcker av Jenny Jägerfeld brukar vara, en rolig bok som vågar ta upp svåra ämnen. Vissa fladdrar förbi som vore de fullt naturliga som att Adrian ska utredas för adhd, medan andra får ta mer plats som att Majken och Bobos pappa inte träffar dem så mycket som han borde, eller borde vilja. Central är såklart Sigges förälskelse i Adrian och den skildras fint. Ännu finare är det egentligen att följa hur Sigge som i första boken gjorde allt för att få vänner, nu har många sådana som faktiskt gillar honom för den han är. Det är fint.
Om boken
Min storslagna kärlek av Jenny Jägerfeld, (Skärblackatrilogin del 3), Rabén & Sjögren, (2022), 9-12 år, 461 sidor
Foto: Hugo Thambert