Veckans kulturfråga v.45 2022

I söndags var det fars dag och det uppmärksammade jag inte alls på bloggen. Knappt i verkligheten heller ska sägas, då varken jag eller maken har någon pappa kvar. Det gör dagen lite sorglig. Bättre sent än aldrig ändå och idag vill jag att ni uppmärksammar fiktiva pappor.

Vilka fiktiva pappor vill du gratulera på fars dag, om än lite sent?

Jag har bara några få avsnitt kvar av min absoluta favoritserie This is Us och där finns flera pappor värda att lyfta. Den som får mest utrymme och nästan inte går att kritisera, eftersom han blivit ett perfekt minne, är trillingarna Pearsons pappa Jack spelad av Milo Ventimiglia. Syskonen mister sin far tidigt och vi lär känna honom genom återblickar.

När jag var barn var den perfekta pappan Charles Ingalls i Det lilla huset på prärien, bokversionen mer än tv-versionen ska sägas. Inget ont om Michael Landon, men han har inget skägg och är dessutom lite för blödig. Bokversionen, vilket ändå borde ses som den mer sanna versionen eller i alla fall den bild som Laura Ingalls ville förmedla av sin far, är mer fåordig, men också coolare.

En annan barndomsfavorit var Matthew Cuthbert som inte var Anne Shirleys biologiske far, men utan tvekan den snällaste adoptivpappa som går att finna. Här är det dött lopp mellan bokversionen och Richard Farnsworths rolltolkning i miniserien från 1985.